Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-satt-]{+med+} att
metoden är väl genomtänkt af
den som tillämpar densamma och att tillämpningen i
alla delar sker med förstånd ocn nödig insigt Den utgångspunkt, Forssell valt för sina deduktioner, är imellertid falsk. När han jemför den af Ahlqvist gentagna uppgiften om Erik XTVs dödssätt med »sagorna om Gustaf III» och, på ett annat ställe, med ryktena om »Karl den elftes, Adolf Fredriks eller Karl Augusts förgiftning» och gör anspråk på
samma misstroendets pligt beträffande uppgiften om Erik XIV:s förgiftning, som beträffande nämda historier, kan man icke undgå att genast märka det olämpliga i jemförelsen och det obehöriga i
det till Johan III:s förmån gjorda vädjandet till misstroendets pligt, emedan det är
en
så »ohygglig historia». Rysningen öfver ett brott, ehuru naturlig i och för
sig, innebär nämligen ingen rättsgrund att misstro brottets verklighet; det ohyggliga i
sin sanning ligger ej heller
blott i gerningen som sådan, utan fastmer i
det brottsliga sinnelaget, den
sedliga upplösningen, den
onda viljan. Ingen mildring kan ju inför den [-moraliska känslan, som är-]
{+nye Rationalisme.» Och han tillägger: »At Rationalismen ikke vil
være i stand til at grundlægge+} en
annan än känslosamheten, hvilken faster sig blott vid den
yttre företeelsen, komma Johan III till del, äfven om man kunde bevisa att han, måhända af
fruktan för
följderna, uppskjutit så länge med verkställandet af sin afsigt på broderns lif, att han blef förekommen af förtviflans, fängelselifvets och
sjukdomens verkningar. Det [-ohyggliga-] är
således här redan tillstädes; det kan, tyvärr, icke mera utplånas. Men, som sagdt, hela jemförelsen är oriktig. När Forssell säger att många bland uppgifterna om Gustaf IQ äro sagor (skada att
F. icke nedskref detta medan Beskow ännu lefde, det
skulle säkert gladt den gamle akademisten), likasom sägnen om att Fersen förgifvit Karl August m. m., så säger han naturligtvis dermed, att
de anklagades egna handlingar, vid närmare granskning, ej
innebära någon faktisk och
rättslig grund, som kunnat gifva upphof åt beskyllningarna. Men alldeles motsatt är ju förhållandet med Johan III! Uppkomsten af beskyllningen mot honom
eger en dylik grund i Johans egna handlingar, i de dödsdomar, han låtit afkunna, de döds-fullmakter, han sjelf vid flere tillfällen utfärdat. Äfven på
förhand medgifvet, att Johan ej
kan med evidens öfverbevisas att
hafva låtit döda Erik, förblir Forssells uppfattningssätt fullkomligt skefb. Om en person bekänt att [-han ämnade döda en annan,-]
{+densamma vinner sådan medborgerlig bildning,+} att [-han legt mördare, som åtagit sig uppdraget, om-] den
sålunda hotade personen dör i de legda verktygens händer, men det icke kan
fullständigt bevisas, att [-han af dem blef mördad,-] ej
heller å andra sidan styrkas att han dog af sjukdom, skulle man väl derföre kunna säga, att [-misstankarna, hela beskyllningen-] i
denna sak bero endast på »sqvaller», att de icke »sakna. all anledning, men att deras grund är mycket svag»? Sådan är Forssells åsigt, men sunda förnuftet säger motsatsen. Sunda förnuftet säger, under sådana förhållanden, att
mordafsigtema och [-tillredelserna icke blott icke kunna dödas såsom misstankames-]
{+förädlar individens hela väsen+} och
beskyllningens berättigade grund, utan ock att -de, enär motsatsen icke
blifvit tillräckligt styrkt, innebära ett öfverskott i
anklagelsens vågskål, med andra ord, att sannolikheten talar för, att mordet egt rum. Forssell har icke blott dragit en
ologisk slutsats, han har, genom att ställa denna slutsats såsom ett postulat vid
ingången till undersökningen, beröfvat denna dess enda rimliga utgångspunkt och
ledtråd. Ty lika klart det är, att, om Erik XIV skulle hafva dött i [-fängelset under för öfngt samma förhållanden som nu, men utan att några dödsdomar förut öfver honom-]
{+tidskriften For Ide og Virkelighed, Decemberhäftet 1870, sid. 476.
a) a. st. sid. 478.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
