- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
468

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-J. Persson och J. Sandersson, som, iemte två af de edsvurne männen från maj 1572 bestridt vakten-]{+strideus utgång skall for en lång framtid bero, huruvida frågan om
vårt forsvar kan sägas hafva vunnit en i högsta mening lyckosam
lösning.

Ett står alltså fast, det, att »nyrationalismen» i Sverige, långt
ifrån att spilla kraft+} på
Gripsholin under uppsigt af
riksr. Erik Gyllenstjerna och Clas Fleming, att öfvertaga bevakningen öfver Erik. Denna fullmakt finnes i behåll och
är i
flere hänseenden märkvärdig. Det
heter i
den, att Johan med sitt Elskelige Rykz Rådz samtycke beslutit, att
om något förräderi eller annan makt vore
för
handen, som ville eller kunde befria konung Erik, så skola vaktarne, om de sådant
ingalunda kunna gå förbi, genast afdagataga honom medelst gift (»opium eller mercurium»). Ej heller skola väktame dröja dermed tills den förrädiska hopen, som har för afsigt att befria Erik, infunnit sig utanför slottet, utan skola de, så snart de erfara att i så måtto någon församling och uppresning vore på farde, strax göra af med honom; hvarefter följa noggranna föreskrifter om öfriga olika sätt att döda Erik, mellan
hvilka väktarne kunde välja. Ahlqvist yttrar med anledning af
dessa föreskrifter, att det nästan tyckes som om Johan på
förnand frossade i
tanken på
sin broders dödsqval, ehuru egentliga anledningen till de noggranna instruktionerna tvifvelsutan är att söka i
hans önskan, att Eriks döda kropp så
litet som
möjligt skulle bära spår af yttre våld. Med Johans lynne och intressen torde måhända båda bevekelsegrunderna låta förena sig. Denna ohyggliga fullmakt ådagalägger äfven, att Johans redan 1569 begynta bemödanden att hos sin politiska omgifning vinna ryggstöd för
sin afsigt att döda Erik numera skridit ett
steg framåt, ity att fullmaktens text tyckes utvisa att riksrådet under hand, eller i [-hemlig session, lemnat sitt bifall till Johans planer. Säkert är att tvenne riksråd, tvifvelsutan med-] de [-öfrigas vetskap och begifvande, uttryckligen iklädt-]
{+flesta riktningar gjort+} sig
ansvar för Johans nu vidtagna åtgärd. Fullmakten är nämligen kontra-signerad af riksråden Bengt Gylte och Clas Åkesson Tott. Inledningen, som förevitar Erik, att
han »dagligen hoother och vndseijer icke alle-nest Oss, Wåre käre Lijzarffwinger och Broder (som dock aldrig fick del af
Johans hemliga fullmakter och anläggningar), vthehn haffwer och i sinnett att bringe hele Swerigis Rijkes Adell vm halssenn», tecknar i
bjerta färger det ömsesidiga, dödliga hatet mellan Erik XIV å ena samt Johan III och svenska adeln å andra sidan, likasom Johans bemödande att
hos den sistnämda underhålla fruktan för
Erik. De vilkor,
under
hvilka Erik må dödas, som fullmakten föreskrifver, inskränka visserligen Johans fulla handlingsfrihet mot brodern; men de noggranna och bestämda föreskrifterna trygga honom dock för att
Erik, om för öfrigt hans väktare vore pålitliga, någonsin skulle kunna med lifvet undkomma fängelset, på samma gång riksrådens kontrasig-nation, i
förening med biskoparnes föregående betänkande, gifva honom, såsom
sagdt, det politiska stöd och
sken af lagligt bemyndigande, utan hvilka han lika mycket fruktade för att döda Erik som att låta honom lefva. Ordalagen i fullmakten d. 21 juni 1573 tjena ock sedermera såsom konsept för
de
fullmakter, som, vid ombyte af väktare hos
Erik, utfärdas under de
följande åren. Dessa ombyten voro täta, hvilket bevisar att väktame ofta begärde aflösning. Förtroendeposten var ej heller, såsom Ahlqvist anmärker, afvundsvärd; ty hvar och {+äfven+} en
måBte känna det ansvar, som
drabbade honom, om Erik lyckades att
fly, likasom å andra sidan erfara bäfvan vid tanken på att
nödgas döda honom. Från juni 1573 till och med januari 1577 förekomma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free