- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
469

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-icke mindre än sex fullmakter för nya väktare. Stundom händer dock att fullmakten gäller-]{+den medborgerliga veriden söka sina sakförare. Kyrkan, såsom
äfven varande+} en
gammal väktare, som, efter något års permission eller hvila, ånyo inträder i vaktgöringen. Bland dessa trogne stå i främsta rummet två af underordnad rang, J. Persson och J. Sandersson. De äro med på Gripsholm, erhålla förnyad fullmakt i Westerås och finnas tillstädes vid Eriks dödsbädd på örbyhus. De voro alltså af Johan kända såsom [-pålitliga. Maurits Göransson (Vinge) till Djula tyckes-]
{+äfven varande medborgare, må dervid medverka. Endast så böra
de numera+} hafva [-tjenstgjort stadigvarande från juni 1574, ty utan att-] någon
fuUmaktsförnyelse för honom förekommer namnes han såsom väktare i ett bref ai Johan d. 27 aug. 1576 och förekommer ännu i juni påföljande år, d. v. s. kort efter Eriks död, såsom be-fälhafvare på
örbyhus. Slutligen hör till denna klass Erik Andersson till
Bjurum, konung Johans »kökemester» (hofmästare). Han var Eriks väktare på
Vesterås slott, med fullmakt af d. 18 okt. 1573, och [-berättar sjelf, i bref till konung Johan,-]
{+formlerna,+} att
Erik vägrade förtära öl, vin och villebråd. Erik fruktade alltså att bli af honom förgiftad. Erik Andersson afgår sedermera under något af de följande åren, uppträder på nytt med fullmakt af d. 19 januari 1577 och är, jemte Johan Henriksson, hufvudmannen i tilldragelserna näst före, under och efter Eriks död påföljande månad. Konung Johan saknade således ingalunda heller uthållige och »Ehrlige Menn», såsom det heter i
fullmakterna, bland Eriks väktarepersonal, och borde i
det afseendet hafva känt sig fullt trygg. Att han dock

icke
låter sig nöja med de tagna försigtighetsmåtten, hvilka, om
hans afsigter mot Eriks lif verkligen varit begränsade blott till en yttersta nödfallsåtgärd, måste förekomma honom i
alla afseenden tillräckliga, utvisar att hans i
brefvet d. 7 jan. 1572 till [-hert. Carl uttalade tanke, att han aldrig skulle få något »roligt regemente här i riket sålänge han (Erik) lefde», sedan dess icke lemnat honom, på samma gång-] den
form, Johans nästa steg i denna rigtning antager, framstår i
alla afseenden fruktansvärd. Den består nämligen i {+stället för lärdomssak, bok-
sak, lexsak, kyrksak eller+} en
ny dödsdom öfver
Erik af »Sweriges Iiijkes Rådh
samt
Bisper och
Prelater». Den anledning, som
närmast eggat Johan och
af honom begagnats såsom motiv, var Mornay’ska upproret, hvilket, upptäckt i mars 1574, redan föregående sommar, Johan ovetande, hade hotat honom i hans eget palats, samt [-vidare upländska allmogens sammansvärjning för-] att
befria Erik, kort efter att denne hade blifvit flyttad till örbyhus, hösten 1574, ett
upprorsförsök
som
lifligt oroade både Johan och hans adel. Isynnerhet den
Mornay’ska sammansvärjningen, som
var omedelbart rigtad mot Johans eget lif, måste hafva drifvit hans fruktan till dess spets och, i förening med den upprepade sammansvärjningen bland Uplands allmoge, fört honom till det fasta beslut, att
skaffa sig
fria händer med Erik. Blott ur denna, med Johan IH:s intressen, karakter och uppenbara önskningar öfverensstämmande, synpunkt kan man förklara meningen med den
af riksråden, biskoparne och

Srelatema gemensamt upprepade formliga dödsdomen öfver Erik d.
10 [ars 1575, hvilken upprepning deremot annars blir meningslös. Också lemna domens ordalag åt
Johan, ende bedömaren af rätta tidpunkten för verkställigheten, den
vidsträcktaste tolkningsrätt med hänsyn till domens tillämplighet i och
for sig. Ahlqvist har icke, såsom det
förefaller oss, tillräckligt gifvit akt på denna
omständighet. Det heter likväl i domen, sedan man upprepat den gamla föreskriften, att Erik må

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free