Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-mycket mera afgörande än förut, hota Eriks lif. Händelsen gör att tiaen från mars 1575 till hösten 1576 är fri för alla inre jäsningar; det-]{+första afdelning i dessa dagar lärer framläggas inför allmänheten
i svensk öfversättning.
Vår afsigt+} är
så lugnt, att
till och {+allt göra oss solidariska+}
med
Johans många vanliga påminnelse-bref till Eriks väktare, hvilka dock under tiden ett par gånger ombytas, upphöra. Först i augusti 1576 skrifver konung Johan ett på-minnelsebref till Maurits Göransson. Några månader senare, i november, upptäckes presten Maurits Rasmussons i Böne sammansvärjning. Johan ni skickar sin beryktade sekreterare Johan Henriksson ned till Vestergötland för att taga del i
undersökningarna, hvilka sluta med
Maurits Rasmussons dödsdom. Undersökningarna fortgå imeller-tid ännu {+mera framstående, om han+} i
slutet af [-december.
Innan vi gå längre vilja vi nu egna en blick åt det sätt, hvarpå Forssell behandlar i-] det
föregående anförda sakförhållanden. I sin första kritik af
Ahlqvists afhandling, framställde Forssell sina inlägg till Johan IU:s förmån på sådant sätt, som om
Forssell sjelf egentligen vore den [-första som uppmärksammat lika ordalydelsen-]
{+geografiska jordbeskaffenhetens och omgifningamas, o. s. v. —
egenskap+} af
fulhn. d. 21 juni 1573 och 19 jan. 1577. I sitt genmäle ennrar Ahlqvist, att han dock redan i [-sitt arbete (sid. 72, 73, 77) bevisat-]
{+verlden. Då vi imellertid längre fram få anledning återkomma till+}
denna
ordagranna öfverensstämmelse. Forssell medgifver, i en af
sina femton noter, att han begått »ett fel mot den
vetenskapliga konvenansen», då han ej omnämde Ahlqvists med sin »öfverensstammande uppgift» (borde heta: sitt begagnande af
den uppgift, som [-Ahlqvist gjort), men anser sig ursäktas-]
{+blifvit närmaste anledningen till vår uppsats. Densamma utgöres+}
af den
omständigheten, att han vid samma faktum anknutit en
»bevisning», som man ej finner hos’Ahlqvist. Härvid bör anmärkas, att det är en
besynnerlig åsigt, som omöjligt
kan
vinna burskap inom vetenskapen, att en olika uppfattning eller tillämpning af
historiska sakförhållandens betydelse skulle kunna gälla såsom ursäkt för {+mången blifva en väl behöflig väckelse
och varning. Hans bok är+} ett
rent tillegnande af uppgifterna om samma sakförhållanden i {+ansigtet på auktoritets-
tron+} och
för sig. Vidare har Forssell i Riksarkivet påträffat konsept-exemplaret af brefvet d. 21 juni 1573, å hvilket finnes en påteckning, att tre andra lika lydande fullmakter, utom den af d. 19 jan. 1577, blif-vit utfärdade till [-Eriks väktare,-] en
omständighet, som Forssell, från den ståndpunkt han valt, anser vara vida vigtigare än den förut observerade likheten mellan fullmakterna d.
21 juni 1573 och 19 jan. 1577, emedan man nu först med visshet vet att de öfriga fullmakterna, efter 1573, äro ordagrant lika hvarandra. Äfven här fordras en erinran. Forssell har glömt anmärka, att ej heller Ahlqvist inskränkt sina uppgifter och
slutsatser, beträffande fullmakternas liknet med hvarandra, endast till den observerade likheten mellan dem af d.
21 juni 1573 och 19 jan. 1577. I »Konung Erik XIV:s fängelse och död» sid. 73, noten, heter det: »Då derjemte Stjeraman (i sin not till Tegel a. st. s. 303) omtalar en
liknande fullmakt för
Gustaf Björnsson Båt, dat. d. 8 dec. 1575, är man berättigad till den slutsatsen, att Johan under fem år gaf ordagrant samma föreskrifter i afseende å Eriks dödande». Betydelsen af
det af Forssell påträffade ftøMScpl-exemplaret inskränker sig således dertill, att endast bekräfta de redan ai Ahlqvist gjorda uppgifterna och dragna slutsatserna. Men Forssells vurm, vi kunna ej finna ett lämpligare ord, att göra upptäckter på den
af Ahlqvist upp-rödjade marken, är så stor, att han icke märker, det sjelfva hörnstenen i hans »bevisning», nämligen åsigten att fullmakten d. 19 jan. 1577 icke kan anses i och för sig såsom speciel befallning att döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
