Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Erik, äfvenledes återfinnes hos Ahlqvist! I »Konung Erik XIV« fängelse och död» heter det uttryckligen sid. 77: »Man har trott, att konung Johans bref till Maunts Göransson af d. 27 Augusti 1576 äfvensom hans, d. 19 Jan. 1577, förnyade fullmakt för Erik Andersson, skulle stå-]{+O
Strax+} i
något omedelbart sammanhang med konung Eriks död. Det är dock svårt att finna skal härför, då nämde handlingar endast voro ordagranna afskrifter af
äldre kungliga påbud». Forssell iakttager alltså icke den »vetenskapliga konvenansen» ens vid den ursäkt han afgif-ver, då han i samma andedrag yttrar, att Ahlqvist omnämt fullmakternas likhet blott i »förbigående, såsom ett
observandum», ehuru Ahlqvist i sjelfva verket dragit samma slutsats af nämda faktum som Forssell, med
den skilnaden, att Ahlqvist stannar i
detta afseende vid det rimliga, nämligen att fullmakten d. 19 jan. 1577 icke kan, om man håller sig
endast till
den, anses såsom den formella befallningen eller orsaken till Eriks död —
med
de skriftliga fullmakterna följde ju alltid, såsom [-vi sett, muntliga besked — hvaremot Forssell fortgår till-] det
orimliga påståendet, att nämda fullmakt, emedan den {+makliga auktoritetstron. Man sökte begripa
företeelserna genom att gå tillbaka+} till
ordalydelsen är lika med de föregående fullmakterna från och [-med 1573, hvilka icke hade medfört Eriks död, förminskar liknelsen-]
{+troslärornas giltighet gjordes beroende+} af {+deras öfverensstämmelse
med förnuftet. En tid bortåt var detta nya tänkesätt endast+} att [-Johan III i februari 1577 fortfarande önskade sin broders död. Maria Stuart satt fängslad i 19 år; dock blef hon slutligen afrättad. Tiden afkyler ej-]
{+påträffa bland+} de
politiska passionerna; tvärtom, den mognar dem så småningom. Ändthgen bör det
märkas, att de
många lika lydande fullmakterna alls icke äro endast i
formel kansliordning förnyade kopior af den ursprungliga fullmakten d. 21 juni 1573; de äro hvar och en ‘original-fullmaKter, utfärdade af särskilda anledningar, vid ombyten af väktare hos konung Erik. Att samma konsept blifvit för
dem begagnadt, kan väl ej anses förminska betydelsen af deras innehåll. Att ordalydelsen af fullm. d. 21 Juni 1573 var
kontrasignerad af de båda riksråden, kan måhända, förutom den [-utvecklade omständligheten-] i {+våra dagar med häftighet
åter upptagna, för mensklighetens framåtskridande och välfärd
ojemförligt betydelsefulla strid, som, med afseende på+} de
instruktioner, den innehåller, få anses såsom
skäl hvarföre den
begagnades äfven vid de följande fullmakterna.
Betraktar man sålunda fullm.
af
d. 19 jan. 1577 blott såsom sådan, såsom den sista länken i fullmaktskechan, kan man omöjligt komma till annat förnuftigt resultat, än att den innebär intyget om Johan ni:s fortfarande af
sigt att, under vissa vilkor, döda konung Erik. Men denna fullmakt kan och
får naturligtvis icke betraktas endast i [-dess förhållande till-] de
föregående fullmakterna, utan i dess samband med hela den kedja handlingar och situationer, som löper fram till och
fortsättes efter henne. Detta inser ock Forssell; men hans bevisning i denna
rigtning blir, på samma gång den, hvilket bör erkännas, utvecklar sig mer och mer sjelfständigt, dit mindre och mindre logisk. Från sin förutfattade och, såsom vi i det föregående visat, i
hvarje afseende ohållbara åsigt, att Johan III varit ett
oskyldigt offer för bara sqvaller, ökar han, otillbörligt vigten af
{+djup lärdom, emedan+} de
omständigheter, som kunna tala för att Johan icke lät döda Erik, på
samma gång han otillbörligt minskar betydelsen af {+en gudomlig vishets lär-
domar. Prestema voro under denna tidrymd+} de
omständigheter, som
kunna anses tala derfor, och märker icke den motsägelse, nan dervid invecklar sig uti. A ena sidan betonar han med eftertryck, att den sista fullmakten, i
likhet med den första, endast är vilkorlig, att den befaller väktarne att döda Erik, blott i
fall direkt försök att befria honom ur fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
