Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-afböjde att taga del i åtgärder mot Eriks lif, att Johan misstänkte honom att hafva skyddat medlemmar af föregående sam mans vän ningar. Allmänt bekant var hert. Carls ogillande af liturgien, hans trohet mot protestantismens principer. En sammansvärjning, som kombinerade medlidandet-]{+grymheter utan tal beteckna hennes väg genom historien1). Men+}
för
den fångne konung Erik med
protestantismens sak, representerad af den kraftfulle hert. Carl, öppnade
i
sanning ingen angenäm utsigt för framtiden åt Johan III, som
väl hade skäl
att
så snart som möjligt motverka förnyandet af en
dylik, genom att
afiägsna den ena eller andra faktorn
i
densamma. Hertig Carl var oåtkomlig, sina katoliserande tendenser ville Johan icke öfver-gifva; Erik XIV var derimot i hans våld. Forssell anmärker, att Johan väl ei behöfde omkring denna
tidpunkt frukta för faror med [-hänsyn till liturgien, enär-] den [-just kort innan Eriks död blifvit antagen-] af
ständerna på allmänt
riksmöte; men han glömmer, att
Johan äfven just vid denna
tidpunkt och strax efter Eriks död begynte drifva sin
katolska konspiration mot protestantismen i
Sverige vida längre än liturgien angaf, och
att den [-bakslughet,-]
{+ofvan citerade skriften af Buckle. I likhet med+} den
hemlighetsfullhet, hvarmed han härvid gick till väga, tydligt bevisa att han
ansåg sin väg full af faror, ett
förutseende som
till fullo bekräftades af de svårigheter, som
senare häraf, äfvensom af
sjelfva liturgien* uppväxte för konung Johan. Ser man ställningen, såsom sig bör, ur denna allmänna ståndpunkt, finner man lätt att den ledande tanken i
Maurits Rasmussons sammansvärjning måste förekomma den räddhågade Johan III ganska farlig, ocn att
Ahlqvist har till
fullo rätt, då han säger, att Erik XIV:s död inträffade »på en för k. Johan särdeles lämplig tid.» Forssell medgifver, att Ahlqvist i denna punkt »nedlagt sin största styrka»; förklarar dock
strax derefter, att han »icke mycket kan af-pruta», på sitt en gång uttalade omdöme, och
reducerar yttermera aenna prutmån, då han säger, att
han icke [-kan »se att sägnens trovärdighet af hr A. är-]
{+varit sällsynta+} i
någon väsendtlig mån understödd.» Dessa yttranden äro högst egendomliga. Har nämligen Ahlqvist ådagalagt styrka i sin bevisning, beträffande ifrågavarande punkt (uttrycket »största styrka» innebär dessutom att F. erkänner A. hafva
ådagalagt styrka äfven i
andra punktet af
sin framställning), så borde väl konseqvensen deraf hafva blifvit, att
Forssell frångått sitt förra omdöme. Vidare innebär »icke mycket» i prutningsväg dock alltid något, likasom det är
klart att
hvarje afprutning, äfven en
ringa, i omdömet öfver [-en tvistefråga,-]
{+hvaije möjlighet af misstag, samt vidare att de,+} som
rör sannolikheter, måste anses vara af [-ganska väsendtlig betydelse för-] den
större eller
mindre graden af
sannolikhet. När derföre Forssell slutligen yttrar, att han icke kan se att Ahlqvist i
någon väsendtlig mån understödt antagligheten af den åsigt, han förfäktar, så kan man [-omöjligt dervid se någonting annat, än att Forssell fullkomligen godtyckligt återtagit sina egna föregående medgifvanden-] till
förmån för den af Ahlqvist representerade åsigten. Men i vetenskapen gäller mindre än på andra liivets områden ett sic volo sic jubeo, äfven om det uttalades af en autoritet, hvilket Forssell åtminstone ännu icke är; i vetenskapen gäller blott den anspråkslösa, nakna sanningen och stränga, logiska följdriktigheten. Vetenskapen bryr sig icke om
de
små sår, den tillfogar egenkärleken, då den fordrar att en oriktig åsigt må öppet frånträdas, så
snart en annan visar sig vara mera riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
