Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-tillgången på örbyhus i februari 1579. Slutligen finnes i såväl min-nessedeln, som i den af predikanten Andreas dikterade delen af kyrkoherdens i Vendel berättelse några ord, som med skäl förekomma misstänkta. I minnessedeln läses: »när han blef åtspord både först han fick onth, Sade han, att han altid sedan han blef fången (hafft) onth i brystedh och magan»; och i Johannes Petri berättelse: »han hade tillförene bekant-]{+Lundequist, N. V., Juridisk handbok. Uppl. 14. 3 rdr.
Lundh, L. A., Harmonilära+} för
sin tillförordnade predikant Herr Anders, att mer än otto dagar tillförene, än som han gick till Sakramentet, stod sjukdomen honom i bröstet och magan, ja ock en longe tillförene på någor åår tilgörande, och
icke på något annat utvärtes ledamot, såsom nog synligt är.» Med skäl anmärker Ahlqvist, att då en så vigtig o instan*-dighet, som att konung Erik tidt och ofta varit sjuk, icke med ett ord under den föregående tiden inrapporteras till
Johan eller omnämnes i Johans egna bref, det måste förefalla besynnerligt, att nämda farliga sjukdomssymptomer i »bröstet och magen» först nu, då Erik håller på att dö, med ens uppdyka såsom gammalt ondt. Då detta låter fast otroligt, likasom uttrycket »alltid» påtagligen innebär en anmärkningsvärd öfverdrift, måste man anse hela detta vitnesmål, som icke heller härrör från ojäfviga personer, såsom i hög grad misstänkt, i likhet med allt som bevisar för
mycket. Slutsatsen blir, att anklagelsen äfven genom denna omständighet vinner i styrka.
Nu är att märka, att resultatet af denna skärskådning af de tilldragelser, som stå i samband med Erik XlV:s sista fängelsetid, hans sjukdom och
död, icke i ringaste mån tagit stöd hos muntliga traditioner, utan uteslutande af de historiska handlingar, hvilka så småningom kommit i dagen, och
hvilka, såsom Forssell sjelf anser, Messenius endast till en mindre del egde att tillgå. Omöjligt kunna då de misstag i detaljframställningen, hvilka begås af Messenius, som hvarken var åsyna vitne till eller ens samtida med de ifrågavarande händelserna, anses kunna upphäfva detta resultat Eller skulle t ex. den omständigheten, att Messenius, som med all säkerhet icke hafb tillgång till
passet, minnessedeln och kyrkoherdens i Vendel berättelse, hvilken i afseende på Eriks dödssjukdoms sista data måste anses vara direkt upplysande, upp-gifver dödsdatum oriktigt, innebära en sådan vitnesmotsägélse, att man
Eå grund deraf skulle ega rätt att tillbakavisa hela anklagelsen? Detta an ingen med blott någon eftertanke påstå, enär, såsom sagdt, hvarken Messenius eller den af honom anlitade femtioåriga, lätt grumlade traditionen kunna gälla såsom ursprungliga, juridiska vitnesmål i denna sak. De misstag, som de i
vissa afseenden kunna hafva begått, stå blott för
deras egen räkning numera, sedan vi genom auten-tika handlingar kunna bättre kontrollera hela tillgången. Af samma slags betydelse är Messenii oriktiga och väl otympliga uppgift angående Erixs annammande af sakramentet i friskt tillstånd samt den tvifvelak-tiga uppgiften, att giftet ingafs Erik af Johan Henriksson. Hvad den
förstnämda beträffar, tyckes Messenius hafva lagt till grund derför det brutala ordalaget i fullmakten, som kan tydas så, att väktame egde att först, vare sig under någon förevändning eller
ock med tvång, bibringa Erik sakramentet och sedan döden, en instruktion, som, hvad det öppet våldsamma tillvägagåendet vidkommer, förklaras af
den omständigheten, att den ursprungligen var utfärdad med
afseende på nödvändigheten af ögonblicklig skyndsamhet; men då detta icke var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
