- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
492

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-operatum, qvarst&r dock alltid den vinsten,-]{+Det återstår oss,+} att [-de många förut ej anade intressen, hvilka här genast träda-] i
dagen, allt mera skola öka deras antal, som åt dessa medeltidsskatter egna sin uppmärksamhet.

Ingen, som
i någon mån gjort sig
förtrogen med samhällsutvecklingen, kan underkänna den betydelse, medeltiden har för
den nyare tidens alla samhällsförhållanden. Må man säga, att den gamla historien är ett afslutadt helt, som endast qvarstår som mönsterbild med sina förtjenster och lyten. I medeltiden har dock den nyare tiden sin rot, och det är endast genom att återgå till [-denna, som vi rätt fatta den födslokamp, samhällskulturen haft-]
{+vårt språk en novell, hvari Dickens’ egendomliga skaplynne och
verldsuppfattning, trots berättelsens obetydliga omfång, på ett ganska
slående sätt framträder. Den bär titeln Faran af+} att [-utkämpa, innan den kunnat skapa det personlighetens fulla erkännande, som nu säges-] vara [-dess i våra dagar vunna krona. Andra länder hafva äfven, jemte den-] för [-alla gemensamma klassiska historien, en egen historia före sin medeltid. Vi ega endast sparsamma lemningar af någon sådan. Vår gamla historia är till största delen en sagovacker-]
{+tung,+} och
poetisk, men i saknad af [-andra historiska, fullgiltiga vittnesbörd än dem, som förvaras i-] våra
antiqvitets8amlingar, der stenverktyget, det i
jorden funna myntet, med flera dylika minnesmärken, utgöra den enda ledningen för vår forskning; och derföre kan sjelfve geologen uppträda för att
bestrida vår uråldrighet, om ock etnografen vill föra våra minnen tillbaka till de mest
aflägsna tider. Ensamt medeltidsforskaren kan visa oss sp&ren af en lefvande historia och {+just genom sin
humor gifva läsaren anledning till ganska allvarsamma betraktelser,
har+} med [-urkunder bekräfta-] en
verklig samhällsutveckling. Han tager till stöd för sina uppgifter det på
runstenen inristade korstecknet och säger oss: så uppgick äfven kristet ljus för norden, och han framlägger för oss de
osvikliga intygen på
dess till-växt i {+brådskan råkade att, innan+} de
första gåfvobrefven till kyrkor och kloster. Han fangslar vårt intresse just med dessa gfifvobref, ty han visar huru det andliga behofvet då ännu med from och menlös enfald sökte sitt ängslade sinnes tröst i
en yttre försoning. Och dessa gåfvobref blifva för oss en hel andlig kulturhistoria. Han förer oss vidare in
i
öfriga samhällsförhållanden och låter oss med förvåning igenkänna råmärken och
gränsbestämningar, som
ännu genom häfden blifvit bevarade, men som här på pergamentet finnas noggrant angifna och
bekräftade. Och dessa nästan i stenstil affattade bref få för oss en betydelse, som vi ej förut tillerkänt dem. De blifva ej blott tomma reliker, utan vi sätta de fakta,
som
de framlägga, i samband

med
senare förhållanden, och
vi fatta då, att i kanske intet
land eganderätten varit så skyddad och betryggad som i vårt. Vi upptäcka en ny sida, hvarföre vi måste älska det, oaktadt alla de brister, vi der tro oss upptäcka. Vi se att
dess samhällsförfattning sedan urminnes tider hvilat på en grundval af lag och rätt, och vi fatta betydelsen af
orden: land skall med
lag tyggas, och [-förstå att i ett sådant land ej blott-] den {+andre en rentier,
men timmermannen,+} som
våldförde den
vigda helgedomen och
den i
lagliga termer nedskrifna rätten, utan äfven hvar och en, som [-kränkte den oskrifna, men af häfd vunna besittningen, måste betraktas såsom hvar mans niding.

Det är 6åsom de enda pålitliga medlen att fullt lära känna-]
{+Dickens förmår lefvandegöra+} en
sådan medeltid, som
alla de arbeten, hvilka för oss i [-klar dager, mer eller mindre utförligt, framställa innehållet af de snart förbleknade-]
{+dess helhet+} och
af tidens tand hårdt medfarna pergamenten, få ett så stort värde. På samma gång
de för
historieforskaren utsträcka hans tid, då honom besparas mödan att sjelf dechiffrera den
mången gång nästan oläsliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free