Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Hos franska presterskapet,-]{+vi sjelfva varit+} i
synnerhet det yngre, mottogos dessa läror med stort bifall. För religionens tjenare, hvilka derjemte voro barn af sin tid och
dess bildning, kunde det ej vara annat än angenämt, att
se kyrkans oinskränkta myndighet fastställd, icke genom ett dogmatiskt magtspråk, utan såsom en
fordran af sjelfva förnuftet, af den
gudomliga verldsordningen. Äfven i Rom var Lamennais’ namn en tid högt uppburet; påfven Leo XII helsade honom som
»den siste kyrkofadren» och [-ställde-]
{+liksom+} i
sitt kabinett hans bröstbild bredvid krucifixet; han erbjöd honom äfven kardinalsbatten, hvilket anbud Lamennais dock
afslog.
Nu utbröt Juli-revolutionen. Hand
i
band med densamma gick en öppen , fientlighet mot kyrkan, emedan man ansåg henne
hafva
gjort gemensam sak med den
hatade bourbonska dynastien till folkfrihetens undertryckande. Yrkandet på statskyrkans upphäfvande oeh skolans frigörande från kyrkligt formynderskap, på bekännelse-, associations- och pressfrihet sattes från och med denna tid på dagordningen. Frågan blef nu: skulle kyrkan gå in på dessa nya idéer, eller {+annan af
dessa episoder mycket ofta+} skulle
hon, bortvändande sig från demokratien, ödmjukt bära upp släpet på Ludvig Filips borgerliga konungadöme, påminnande sig sjelf och
andra, att
»all öfverhet är af
Gudi?» Lamennais, som redan förut påyrkat, att kyrkan borde stå på
egna fotter
och
bortkasta furste-magtens krycka, innan densamma från en stödjande staf förvandlade sig till ett tuktande ris, fattade nu det [-djerfva beslutet-] att
försona katolicismen med friheten. För möjliggörandet af denna försoning borde kyrkan lemna politiken, lösgöra sig från beroendet af staten och [-grundlägga sitt rike inom det religiösa lifvets område; hon-]
{+har diktaren hittat på ett riktigt träffande uttryck, hvarför+} skulle [-då-]
{+han ej+} kunna
svara sina fiender, när de sökte henne bland spillrorna af
sönderslagna throner: »Kristus är uppstånden; han är
icke
här!»
Det var i denna anda Lamennais började utgifvandet af tidskriften UAvenir, som
— d. 16 Okt. 1830 — med valspråket Dim et liberté gjorde sitt inträde i litteraturen. Kyrkan och demokratien, förkunnade den nya tidskriften, böra, om ock på olika vägar, fullfölja samma syften; frihetens upprätthållande ligger äfven i katolicismens intresse; derföre söker
statsdespotismen slå
kyrkan i
bojor. Hon kan frigöra sig endast på {+en riktigt märkvärdig krumelur eller+} ett
vilkor: genom att afstå från de
ekonomiska fördelar, staten har att erbjuda henne. Hvar och
en som mottager betalning, säger Lamennais, är
beroende af
den, som betalar honom; må presterskapet derföre upphöra att stå i statens sold; må det hafva mod att bygga sin materiella tillvaro uteslutande på församlingens frivilliga gåfvor, att blifva fattigt, såsom under kristendomens första dagar, och evangeliets förkunnare skola blifva folkets män: den fattiga, men fria kyrkan skall ännu en gång eröfra verlden. — Så ljödo Arnold von Brescias maningar ännu en gång inom katolska kyrkan; men nu, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
