Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-konstföreteelser, Det skulle derfore vara en skriande orättvisa att bedöma dessa arbeten utan-]{+Och likväl var detta endast det första stadiet af plågorna, allden-
stund dessa, jemte det+} att [-taga i betraktande hela den personlighet, utaf hvars rika, men bundna inre-] de voro
ett uttrycka Af denne man, som klädde sig
i
vadmal och
reste landet omkring för att
anlägga folkbiblioteker och
uppleta genier och
hos hvilken allmogen ifrån aflägsna håll sökte råd; af
denne man, som
skref Messias och 17:de-Majsånger med samma värme, har man tvänne bekännelser, en
från början och {+förhärdade karakter:
*) Ett slags sidostycke till deo ofvaustående karakteristiken af de ortodoxa pre-
dikningarna i Skotland under det sjuttonde århundradet förekommer uti+} en
från slutet af
hans offentliga lif, hvilka tillsamman återgifva hans bild. Han sade vid begynnelsen af
sin bana: »Mitt mål skall vara att
blifva en god norsk borgare», och
på sin dödsbädd yttrade han: »Jag var ingenting annat än
skald».
Huru dessa tvenne skenbart motsatta utsagor kunna förlikas, blir oss klart genom ett tredje yttrande af honom, angifvande hans uppfattning
af
skaldekonstens förhållande till
lifvet. Yttrandet förekommer i en
uppsats från 1834 i
Morgenbladet om den svenske skalden Ridderstad, hvilkens personliga bekantskap Wergeland hade gjort under en resa till
Sverige, dit han ledsagade sin fader. Vi citera hans ord:
»Ikke Døgenichtemes Moro eller
allene Kirke- og Fabel-Moralen satte de sande Digtere sig som [-Maal. De indelukkede ikke sine Sjæle i Gemakkerne. Verdensmoralen var dem anvist og-] de
søgte sin Plads i Verden, forhen som Hærførere og Kongernes Lærere, nu som
Ide’anførere og Folkenes Lærere.––––-Vi ville––––Digtere, som
ikke bo i Himlen for att spytte paa Jorden; som beherske sine Idealer, ––-som forstaa sin Tid, deltage i dens Krav, oplyse den derom
og paaskynde dens Idrætter og Flugt, og endelig, som idealisere ikke derfor, men for at realisere, eller se eller [-haabe realiseret.»
Detta är den afgörande synpunkten-] för [-bedömandet af Wergelands skaldelif, den brygga, som förbinder hans sista ord med hans första, och som gör,-] att
hans lif såsom skald först framstår för oss i hela dess skönhet, när vi
betrakta honom som skald i den mening, att hela hans lif är ett skaldelif mindre på papperet än i den
yttre verlden, der han söker praktiskt realisera hvad han diktande skådar såsom sina idealer.
Ännu mer än något af de tidigare arbetena behöfver hans vidunderliga diktverk »Skabelsen, Mennesket og Messias» betraktas i [-ljuset af hela hans personlighet, om vi uti detsamma skola kunna se annat än-] en
förvirrad, oskön massa af fantasterier.
Tänka vi oss Wergeland sådan han då var: excentrisk till sitt lynne, gigantisk i
tron på sin poetiska kämpakraft, dertill ungdomligt hänförd och svärmande för {+1869.
— Kolportö rernas con amore utförda beskrifniogar öfver helvetet och de oomvände
själarnas »nedrullande» dit omtalas sid. 43 i broschyren. — Angående »vinkelpredi-
kantens» sätt att skicka sig såsom talare och konventikelns allmänna fysiognomi heter+}
det
stora,-snart sagdt för det [-oändliga, så förstå vi den stämning, i hvilken-] han
skref denna dikt om det stora helas uppkomst, utveckling och mål. Han kallar
sjelf dikten: »Re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
