Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-I poemets andra afdelning, »Mennesket», utvecklar-]{+Under inflytande af ett sådant åskådningssätt utbildade+} sig [-mensklig-hetens olycka såsom-]
{+efterhand+} en
följd af
hennes brott,’ menniskans första synd, Kains brodermord, Adams död, hvarefter Abiriel återvänder, luttrad, till andarne. Syndafloden drager i formlösa bilder forbi oss; man ser våldet uppstå i verlden och
vid sidan deraf rofferiet; den forste kungen framkallar den förste röfvaren; andens tyranni uppstår i form af prestväldet och vantron tar ut sin rätt vid sidan af
tron. Natur-lifvet, guldåldern skildras, men [-den kan icke bestå, och man ser den snart försvinna, då kastväldet förtrycker folken; slafveri, adel och presterskap äro tyrannernas namn. I-]
{+overksam nation.» — Att skrifvelsen utaf presbyteriet i Edinburgh betraktades såsom+}
en
vidlyftig skildring, som hvimlar af
de mest olika bild-grupper, ser man sålunda menskligheten sjunka ned i
sin djupaste uselhet under bedrägeri och våld. Afguda-dyrkan kräfver menniskoblod, krigen mellan [-konungame och-] de
mäg-tige kräfva menniskoblod, de stores orättfärdighet och njutningslystnad kräfver menniskoblod — och
snart ryker hela jorden af blod, utgjutet af
det förtryckta folkets konungar, af
de afgudiska och
okunniga men* niskornas prester. Messias, hvilkens röst man hittills alltid förnummit genom seklernas lopp, förstummas här alldeles — allt är ett mörker, hvari blodiga skepnader och bleka, vanmägtiga skuggor vältra sig. Slutligen frambryter ljuset genom profeterna och
filosoferna — profeternas skara slutas af
honom, som
förkunnar den
störste lärarens ankomst. Jesus kommer —
tidens fullbordan är inne. Den dramatiska diktionen aflöses i
denna framställning af
repliker, som uttala Messias’ åsigt af, dom öfver, och
inflytelse på de
särskilda momenterna i utvecklingsgången; slutligen drager han
sig tyst tillbaka för det onda, som får rådrum i verlden — {+så tala de, så sjunga de på melodier, som man
vore frestad att kalla slagdängsmelodier, och upprepa en mängd bibelspråk om Jesu
försoning, som de låta komma syndaren+} till
dess han omsider frälsar det
fallna menniskoslägtet.
Den tredje
afdelningen ger oss nu en
poetisk framställning af förlossningsverket, hvilket utföres af menniskan
Jesus, hvilken utgör en jordisk sidobild till den
evige Messias,
som
meddelar hoiiom sin
ande. Det är dock icke sjelfva förlossningens hufvudpunkt: syndaskuldens upphäfvande genom
Kristi död, skalden besjunger; det {+— energiska protester mot prestlärans vidskepelser
icke uteblifvit. Den svenska nationen+} är [-beständigt förlossningens förhållande-] till
menskligheten; han besjunger den förändring i mensklighetens seder och tänkesätt, som Jesu lära, kristendomen såsom veridsreligion i [-etisk riktning, utöfvade på mensklighetens jordiska lycka genom dess inflytande-]
{+hög grad mottaglig nation; och ju mera vår kulturutveckling kommer att gå+} på [-hela kulturlifvets utveckling, genom kärleksprincipens införande-]
{+djupet, ju kraftigare det ursprungligt nation el a framträder+} i
menniskosjälarne. Poemet slutar med uppståndelsen
och
himmelsfärden; Jesu lekamen sjunker i
grafven, han sjelf uppstiger till Messias
och
de himmelska, hvarefter en hymn afslutar det
hela.
Vi behöfva icke säga, huru oändligt lätt kritikens hand skulle kunna
rifva ned hela denna i sig sjelf svaga byggnad. Den som vill se poemet på det
obarmhertigaste dissekeradt, men med den
oimot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
