Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-seende finna en icke ringa likhet mellan-]{+Vadstena, der Johan, säkerligen utan grund, påstods hafva afsvurit sin evangeliska
tro, utan äfven de förslag, hvilka han gjorde påfven Gregorius XIII. Betraktar man
Erik Sparres förhållande i+} denna
strid och den {+lysande raden af förfäder hade varit katoliker, sjelf hade han sett
katolska land,+} som i {+civilisation vida öfvertraffade den protestantiska Norden. Sannolikt
är+} det
förra århundradet fördes mellan »det norske Selskab» och den Ewaldska poesien. Det fanns också der en öfverlägsen, ehuru oklar och öfverspänd genialitet, hvilken stod såsom nationalpoesiens skenbara eller verkliga representant gentimot en [-skola, som, ehuru mindre rik på fantasi, likväl med bestämdhet-]
{+varm vän af katolska läran. Så besökte han ofta den katolska gudstjeosten i Stock-
holm, tog nattvarden af katolska prester+} och
kraft förfäktade satsen om
det
för nationaliteten ofruktbara i hvaije oklar, om
än så fantasirik diktning — och som försökte att
sjelf frambringa fruktbarare saker, än
dem hon förkastade, och att
åstadkomma klarare skapelser, isynnerhet inom den fosterländska naturbeskrifningen.
Vi anse således den s. k. Wergeland-Welhavenska striden såsom en, inom sjelfva nationen förd, naturlig fortsättning af den strid, den norska diktareskolan i
Danmark förde för poesiens klarhet och enkelhet, mot
oklarheten, och vi se i
denna strids fortsättning på nationell mark ett kännetecken både på det verkligen mer än provinsiella, på det nationella i
den äldre norska diktareskolans opposition mot den Ewaldska poesien, och
på en
vårt folks nationalkarakter tillhörande kärlek till klarhet och enkelhet i poesien, som alltid skall uttaga sin rätt, hvar-hekt oklarhet eller svulst uppträder anspråksfullt inom litteraturen. — Denna sida af striden, den rent estetiska, betonades mest från Wel-havens och {+med honom+} hans
partis sida, och
erhöll ett
koncentreradt uttryck i Welhavens kritiska arbete: »Henrik Wergelands Digtekunst og Polemik ved Actstycker oplyste»,. hvilket utkom samma år, som
»Vidar» stiftades.
Detta arbete lider af
en bitterhet och ensidighet, som
försvagar tron på dess opartiskhet och
beröfvar detsamma mycket
af det värde, det i egenskap af kritiskt samtidsomdöme eljest skulle hafva, och
ställer det
bland de arbeten, om
hvilka galler: »cu/m ira et studio». Kritiken gick ut på ingenting mindre än
att med
ett slag krossa Wergelands hela anseende som skald. Welhaven tillvitar Wergeland uppskrufvad affektation, vanmagt, matthet, andlig fattigdom, ett småsinnadt letande efter bilder — och en
fuskareaktig efterhärmning af Byron och
Shakespeare.
Men vid sidan af
dessa genom stridens hetta framkallade öfver-drifna påståenden, riktade han
äfven den
rättmätiga anklagelsen mot Wergeland, att
brist på
klarhet i uppfattningen och
ännu mer brist på sans i utförandet, var ett utmärkande drag i hans
skaldskap, och att
sanningen ofta nog gick förlorad genom onaturliga vidlyftigheter och öfverdrifler, korteligen, att
den harmoniska samverkan mellan arbetets alla delar, som
allena kan gifva åt dikten dess sanna afrund-ning — att »diktens högre plastik» saknades i [-Wergelands skaldskap.
En likaså ensidig försvarare,-]
{+allmänhet mera sjelfstandigt än man skulle hafva väntat af en man,+} som
Welhaven var ensidig angripare» fann Wergeland i författaren till
skriften: »Retfærdig bedømmelse af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
