Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-igenom bibehåller satirens ton, i det han skämtande polemiserar mot Daas anglomani,-]{+INNEHÅLL AF BANDEN I—VI.
Afhandlingsr af namngifna författare.
Band. Sida.
Ahnfelt, A., Charles Dickens+} och
under det att genom »Vinægers Fjældeventyr» det går en fläkt af den rika kärlek till fosterlandet och dess ensliga natur, som inspirerade skalden, lyfter sig återigen epilogen i »Engelskt Salt» till en storartad lyrisk flygt i den forunderligt varma sång, hvarmed han helsar Norges natur, i det de fordna fienderna, hvilka uppträda i farcen, försonade sitta på
klippkanten, se ut öfver dalen och gripna af dess herrlighet utbryta:
»Det var min Sjæl en frydfuld Trang At gjæste Norges Dale: Den
gamle Fjældkoll elsker Sang, Den
glade Hjerters Tale:
Kom til den fagre Maridal,
Til Kleivens svimlende Portal,
Kom hvorsomhelst, og Norge skal Dig i
sin Favn husvale —».
Slutversen lyder:
»Hist sianken Silje, Hæg og Piil Og Bogn sig sammenranke;
Det nøgne Fjæld de dække vil,
Det er en kjerlig Tanke.
Saa norske Brødre, Bryst vid Bryst,
Vi ville med vemodig Lyst Vor Moders Brøst selv hylle til,
Det er en kjærlig Tanke!»
Samma år utkom älven »Svalen, Et Skjærsommermorgenseventyr for Modre, der have mistet Børn», hvarest isynnerhet inledningsdikten utmärker sig genom samma rikedom af syner, framställda i de målande strofer, som karakterisera nästan* alla hans
sista dikter.
Ännu en gång efter Campbellerslaget visade sig Wergelands sångmö på scenen; det var i [-»Venetianerne eller vänskap och kärlek», som uppfördes år 1841. Till denna dram hade Wergeland taget motivet från den gamla berättelsen om två romerska vänner, af hvilken den ena af hängifvenhet för den andra, som älskade-] hans
brud, hemligen lät honom gifta sig med henne; men då saken slutligen yppades och han blef förjagad, och
sedermera, till följd af en falde sjelfangifvelse, dömd för
ett mord, förklarade hans lyckligare vän, som satt ibland domarena, af tacksamhet sig såsom mördaren, hvilken scen grep den verklige mördaren så djupt, att ban angaf sig sjelf. Denna berättelse, hvilken, som man ser, hvilar på den rent antika uppfattningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
