Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanktion af 1269, och Carl VII:s af 1438 erkände Franska
kyrkans valrätt och skattefrihet, enligt gammal häfd; och
den sednare sanktionen erkände och tillämpade de
inskränkningar, som kyrkomötena i Coslnitz och Basel gjort i
påfvens rättigheter; men de lemnade dock konungen mycket
inflytande på valen, och togo äfven kyrkans egendom i
anspråk för statens behof. Frans I:s Konkordat af 1515
uppoffrade af politiska beräkningar mycket af kyrkans val- och
skattefrihet åt påfven, men så att kronan deraf drog mesta
fördelen. Det var en försoning mellan båda på kyrkans
bekostnad 1).
Reformationen ändrade i Frankrike öfverhufvud taget
intet i den katholska kyrkans ställning till staten: den var
och förblef på en gång inom och utom densamma, halft
oberoende genom sin stora jordegendom, sin
representationsrätt och sitt förhållande till Rom. Men bredvid Katholska
kyrkan uppstod ett på en gång religiöst och politiskt parti,
som för en tid i ännu högre grad bildade en stat i staten,
och som ej ens, då den förlorade denna yttre
sjelfständighet och rättslig ställning i samhället, alldeles förlorade sin
politiska betydenhet, lika litet som sin religiösa afsöndring
i förföljelsernas lidanden. Vigtigare voro dock för Franska
kyrkans ställning de tvister som sedermera åter söndrade
påfven och staten, och de inre söndringar, som den sjelf
hade att bekämpa. De sednare, de Jansenistiska
stridigheterna försvagade kyrkan, indrog än påfven, än kronan i
dess angelägenheter, och sträckte sitt inflytande in i
revolutionens dagar, på sitt sätt ända in i våra. I 1682 års
deklaration af Gallikanska kyrkans rättigheter, framkallad af
Ludvig XIV:s politiska stridigheter med påfven, försvarade
kyrkan sitt oberoende af denne i de flesta fall, halft mot
sin egen vilja: ty den insåg väl det ökade beroende af
kronan, som dermed följde, och villigare deltog den i de
eftergifter, som småningom gjordes af det försvarade 2). I
sednare hälften af 18:de århundradet var Gallikanska kyrkans
förhållande till påfven, till staten, och inom sig
hufvudsakligen följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
