Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kyrkan och Läroverken under första Nationalförsamlingens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draga försorg för gudstjcnstens och dess tjenstemäns under
hall , sa vidt det i följd af tiotidens borttagande vore nö
digt; förlust af alla grundräntor, alla sportler, alla peku-
niära privilegier; samt att ej pâ en hand skulle kunna förenas
flera befattningar eller pensioner öfver ett sammanlagd! belopp
af r.000 francs. Komerska stolen förlorade alla rättigheter,
vare sig med eller utan inkomster, som den haft i förhål-
lande till rikets kyrka: alla kollationer, dispenser m. m. skulle
utgå frän rikets egna högre andliga, dock utan att de egde
alt tlerföre uppbära någon afgift; hvarcinot staten skulle
gifva en ersättning, sä vidt desammes inkomster kunde det
påkalla.
Så var Klerus redan till en del i statens sold; och det
stö d , soui den haft i Komerska stolen, mot statens ingrepp i
dess rättigheter, var nästan alldeles borttaget; i det all reel v
beröring med Kom var upphäfven 8).
1 de nästföljande sessionerna kora Nationalförsamlingen
(d. 17 Aug.) åter till förklaringen af menniskans och med-
borgarens rättigheter, och dcrmed åter in på spekulationens
fält. Klerus glömde äfven nu cj att påminna om menniskans
pligter, och sökte att lägga religionen till grundval för bela
förkla ringen. G r é g o i r e förde åter ordet. Men då man (d. 22,
2 3 Aug.) kom till frågan om religionsfrihet och offentlig guds-
tjenst, var det ej presterskapet, utan eu del af adeln, ser-
deles M i r a b e a u d. y., som förde ofördragsamhetens språk.
Dock låg väl i några presters, hvaribland B o n n al s och
d ’E y m a r s bemödanden, att få religionen erkänd såsom sta-
tens angelägenhet, utan att uttryckligen erkänna religions-
friheten, ett förtäckt sträfvande i samma anda. Det var äf-
ven här M i r a b e a u d. ä:s lott att afgöra saken med ett
af sina krossande magtspråk: ”Man talar ständigt om en rå-
dande religion . . . . rådande, jag förstår ej det ordet”
Kesultatet blef att Religionsfriheten erkändes, så vidt man
ej m ed sin menings yttrande störde allmän ordning; delta
förbebiåll utgick från Biskop G o h e l ; frågan om den offent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
