Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Kyrkan och Läroverken under Konsulatets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c d c n , men andra ick e, emedan tie aldrig ville erkänna in -
dragningen af kyrkogodsen och af de emigrerades g o d s , fol-
kels valrätt, oeli upplösningen af kyrkans rcela förhållande
till näfven. Det refiaktära preslerskapct kan ock anses hafva
räknat på sin sida ungefär en fjerdedel af republikens b e -
folk n in g ; det hade ett stöd i P åfven , och ett annat i de
återkom m ande em igranterne, bvilka, liksom hvad för öfrigt
fanns af royalistiskt parti, satte en ära uti a tt, i medhåll
med dissitlenternc, trotsa opinionen och styrelsens vilja.
Den öfriga hälften, kanske pluraliteten af nationen, tillhörde
antingen protestantiska kyrkor, eller ingen kyrka, hvilkct
för liåd e refraktära och konstitutionela prester synes halva
h ctyilt nästan detsamma. Kyrkan var således vid denna lid ,
likasom staten , söndrad i en mängd partier med mera eller
mindre oförenliga intressen, men hade dcruied ock inom sig
tvångfrilt lif och rörelse. Det hehöfdes en stark inre eller
y ttre kraft att förena och sammanhålla partierna, och be-
hofvet af en sådan sammanhållning kändes i både stat och
kyrka lifligare, än fruktan för den förenande kraftens öf-
V ermakt.
Ofvannämda i Paris befintliga biskopar utfärdade den 2
Mars 1 8 0 0 ett kallelsehref till samtliga Gallikanska kjr-
kan, hvari hiltierl skildrades den sist afskatfade styrelsens,
så väl som det föregående konventets förfarande mot kyrkan;
1 7 0 7 års möte tillskrifves den förtjensten, att hafva förberedt
kyrkans reorganisation, tryggat dess sjelfstäudighet mot ul-
tramonlanska (R om erska) anspråk, och åtminstone sökt alt
liereda dess försoning med dissidenterne; men allt hvad det
gjort eller börjat, hehöfdc oeli fordrade sin fulländning;
Iran kyrkans eget inre borde denna fulländning utgå, hvi-
laude på dess äldre institutioner, och på klcri civila konsti-
tu tio n , hvilken oakladt sina enskildta brister, kunde tl’O lsa
deras klan d er, som väl vetat att njuta af kyrkans fordna
förd elar, inen ej att dela dess sednare lidanden; nu tycktes
förnedringens lid lida mot sitt slu t, under en ny styrelse,
hvars underordnade redskap väl vore desam m e, som förr
lö rlo ljt kyrkan; men dennas stån dak tigh et, och deras egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
