Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gustaf Fredrik Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ifrån det tryckande som är i en stor förtjenst, genom
hans anspråkslösa enfald, eller förhöjde hans öppna
naturlighet glansen af hans snille och skönheten af
lians dygd, eller verkade sjelfva hans afvikelser
ifrån umgängets små former, att man bemötte den
gråhårige, i mer än ett halft århundrade berömde
skalden, såsom en högre varelse, såsom redan lefvande
blott i seklerna, i odödligheten.
I de kretsar, der han närmast var sedd, bland
få vänner och inom sin slägt, försmälte alla
andra känslor för honom i den enda af en innerlig
kärlek. Vänner! hvem hade dem sannare och tillgifnare
än han? och hvem var sjelf en hjertli-gare och fastare
vän? Täflan och frånvarelsen och döden äro vänskapens
svåraste prof. Jag har redan anmärkt, huru GYLLENBORG
utstod dem både emot sina äldre vänner och sina yngre
medtäflare. Ibland dessa var KELLGREN en af de första,
som i ett nytt tidehvarf steg upp att dela hans
ära: och J minnens honom på hans graf, J minnens det
hastiga, honom egna utbrott af en naif känsla, hvarmed
den åldrige mästaren smög sig till den saknade döde,
och då han ej mer kunde trycka dess hand, tryckte dess
tillslutna kista: en öm-lietsbetygelse, som var lika
hjertlig och oberedd, lika rörande och anspråkslös,
som den tår, hvilken föll ifrån hans ögon.
Och denna älskande, trofaste, ädelsinnade vän var
densamme som skref Satiren öfver mina vänner-Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
