Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anna Maria Lenngren född Malmstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
att vara qvinna. Den enda stolthet hon röjde, var
den som yttrar sig i dessa ord, dem hon låter Fru
NORDENFLYCHT säga om henne, jemförd med sig:
Mitt snillö på ett vidsträckt fält Gjort färder,
som man vet, ej korta; Och fört mig bort, längst
öfver Bält, Och hon - är nästan aldrig borta.
Denna sista rad säger mer än den synes. Den tecknar
i två obetydliga ord både hennes poesi och henne
sjelf. Nästan aldrig borta ur sitt hus, tycktes hon
se den verld, hon målade, endast ur sina fönster. Men
hon såg den med Geniets blick, och föremålen för
hennes komiska pensel, ehuru fattade på afstånd
antingen bakom de fransade förhängen, som skymde för
den förnämare dårskapen, eller i den gränd, dit den
lägre försvann, stodo likväl på hennes duk med en
lefvande och talande sanning. Nästan aldrig borta var
hennes Sångmö, såsom hon sjelf. Långt ifrån att stiga
på Kothurnen, eller gripa i Trom-peten, inskränkte
hon sig merendels till qvinnliga föremål och husliga
scener. Men hvad Vishetslära, att nyttja en stor
författares ord, gömde sig icke i hennes skämt, också
för män användbar, ehuru närmast åsyftande qvinnlig
förädling! I en lekande rad af hennes penna, hur
mången stor och dristig sanning har ej flugit kring
riket! Vanligen klädde hon den i ett flygtigt infall,
och tillät
sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
