Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riks-Rådet Matthias Björnklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
skaper, dels genom sitt hofs fint beräknade artigheter
vunnit inflytelse hos Drottning CHRISTINA, och det i
en tidepunkt, då denna makt, under skakning af inre
oroligheter och i trängande behof af den sökta freden,
icke bort kunna för sin segerrika Bundsförvandt göra
sin öfverlägsenhet så mycket kännbar. Riktigheten
af CARL GUSTAFS råd, att i detta ögonblick söka
Kejsarens vänskap genom ett steg, som ej kunde upplösa
förbindelsen med det Franska Hofvet, bestyrkes af
sjelfva den triumf, som CHANUT, i sina rnemoirer *)
yttrar öfver Österrikes anbud att underhandla med
Frankrike, utan Svriges förord, och öfver den köld,
hvarmed Hertigen af Amalfi svarade BJÖRNKLOU i det
ämnet, och lät honom förstå att Drottningen af Sverige
försummat den tid, då hennes tjenst kunnat önskas
och skattas.
Det lyckades likväl BJÖRNKLOU, att småningom
öfvervinna de svårigheter, af hvilka han vid det
Kejserliga Hofvet genast möttes. Den första var att
hans creditif icke blef emottaget, af den orsak, att
Svenska Drottningen deri var nämd framför Romerska
Kejsaren, och denne ej kallad Majestät. Redan GUSTAF
ADOLPH, då han ej sjelf njöt denna titel, hade vägrat
den åt Kejsaren. Hans dotter trodde sig skyldig samma
aktning åt den Krona, hon bar. Dock hade hon, i det
hon förutsåg denna svårighet, försett BJÖRNKLOU med
ett enskilt bref till Kejsaren af hennes egen hand,
*) T. 2, p. 207.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
