Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i förväg och göra den umbärlig: så misskänner hon sin
kallelse, och nedstiger ifrån sin värdighet, såsom
den första och högsta af alla vettenskaper. Såsom den
första, är hon nemligen pligtig att icke endast utgå
ifrån ostridiga, i sjelfva förnuftet gifna principer,
utan ock intet annat yrka än hvad ur dem följer. Såsom
den högsta, tillhör det henne, att aldrig öfverge
det i sjelfva förnuftet gifna Sträf-vandet efter den
enhet, som är alltings grund och stöd, regel och
mål. Men hvar finner hon denna enhet, utom i Gud,
såsom källan till allt lif och ljus, all sanning och
rätt, all fullkomlighet och sällhet, såsom med ett
ord det högsta goda?
Men, ropar härvid en af tidens röster: filosofien
kan ju icke ens bevisa Guds varelse. Det är icke
blott hennes fiender, som förebrå henne det, utan
hon bekänner det sjelf. Visserligen skulle hon gjort
icke endast försigtigast, utan rättast, om hon aldrig
åtagit sig denna bevisning. Icke bevisas, utan blott
visas, behöfver Gud, likasom Solen, då hon står klar
på himmelen, för den som icke är blind eller har
tillslutna ögon. Men blindt är sjelfva förnuftet,
tills att filosofien öppnar dess ögon; och just deri
består hennes förtjenst, att hon gör det uppmärksamt
icke endast på de dagade föremålen, utan på dagen
eller ljuset, och dess ursprung. Så visar hon oss Gud:
nemligen såsom nödvändig att tänkas af det menskliga
förnuftet, så snart det hunnit till full sansning af
sig sjelft. Man har förebrått Des Cartes det stora
språnget ifrån medvetandet af sig sjelf till idéen
om Gud. Men huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
