Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
att den förbindelse, som begjutes emellan den
uppmuntrande gynnaren och den förhoppningsfulle
ynglingen, ej blef störd, då denne upphöjde sig öfver
honom i hans egen vettenskap. Likaså förhöll det sig
med den sednare läraren i Filosofien, Steuchius,
hvilken Rydelius efterträdde. I det tal, hvarmed
han intog sitt säte ibland Akademiens ordentliga
Ledamöter, förklarar han sig af honom hafva lärt,
hvad det gamla föråldrade och nästan förlorade tinget
vänskap är. Detta tal, som handlar om den filosofiska
lakonismen, bevisar hans ljusa och säkra blick öfver
det fält der han skulle verka. Han yrkar deri, utom
sparsamhet och bestämdhet i uttryck, den regeln, som
i all vettenskap är nödig, än mera i filosofien, att
alltid hafva tillhands några få rena och klara idéer,
till hvilka inan kan hänse, ur hvad öfverflöd som
helst af saker och ord, såsom till de Hermes-stoder,
med hvilka den stora öppna vägen i Grekland var
betecknad. Ännu mera utmärkte sig, genom innehållets
originalitet och stilens skönhet, det ironiska talet
för scepticismen, hållet vid en Magister-pro-motion,
då han i en akademisk lek framställde den frågan:
om i hela den lärda verlden kan finnas någon verklig
filosofie-magister, då ännu alldeles ingen verklig
filosofi gifves. Besynnerligt nog blef han sjelf,
utan att vara Magister i filo-
feliciter custodivcrit, litteris sollicitis
Lagerlöfium suum ad laborem pariter ac proemium domi
capessendum allicere studuit; nec ille Apollinis sui
arbitrio reluctari sustinuit.« Öp. L. s. 119, f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
