Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
den öfvermodige segraren sjelf beröfvat sig den högre
hjelpen och förstört grunden för sin lycka, då han
ej nöjd, att kunna trygga sin throns säkerhet och
sjelfständighet, upphof sig, att i Försynens ställe
af- och tillsätta Konungar, och blottställde sitt
eget rike, för att förnöja en personlig hämd *). l
allt fall hedrar det Rydelii minne, att det af honom i
glansen af sin ära prisade namnet, i dess förmörkelse
var honom lika kärt och dyrbart **). Också belöntes
han för sin trohet med
*) Huru mycket äfVen en sådan man, som llydelius,
kunde af ögonblickets politiska hänförning förvillas i
sin eljest så ljusa ocli sanna åsigt af den Gudomliga
styrelsen, ser man af följande efter tidens smak
sammansatta titel pä den visa, han 1706 skref vid
Polska Konungens afsättning: »Guds barnas lust, men
Belials barnas olust, öfver den stora och underbara
Herrans dom, som hela verlden till åminnelse, alla
höga hufvuden till efterdöme, alla gudälskande till
hugnad och styrka, alla gudlösa till förskräckelse och
mod-fall, har öfvergått den utom Gud förvärfvade,
emot Gud häftade och af Gud förstörda Polska
Augustiska kronan, i enfaldig sång under melodie af
dragonemarsch, föreställd af en gammal soldat under
Appolliriis regemente.« Förmodligen insåg han efteråt,
att om Konung August med skäl borde anse sig straffad
genom sin afsättning, Carl XII sjelf med samma skäl
borde känna sitt nederlag och den nöd, hvari han
bragt sitt rike, såsom ett straff för sitt öfvermod.
**) Fjorton år efter Carl XILs död gjorde han i
ett akademiskt program en märkvärdig apologi för de
Carolinska Sångmörnas fortfarande hyllning af namnet
Carl. Nos mortuorum 11011 sumus supplices, säger han
ibland annat, sed viventium; Ejus quidem in primis
qui semper vivet. Nec tamen assentatorum ritu soles
duntaxat orientes ve-neramur, occiduos coutemnimus;
sed quidquid inagnum et illustre vel mine vivit vel
in tota antiquitate vixit, nostrse et posterorum
memorire inculcandum censernus. - Quid nostra hrec
Carolina tribus ordine Carolis debeat, riimis
Franzms Ninnesleckmngar, 2.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
