Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
maning, att de skulle låta sitt ljus lysa för
menniskor; och Biskopen erinrade sig dervid sitt eget
stora ansvar *).
Hvad äkta Christelig enfald han sjelf hyste i sitt
hjerta, det visar hans märkvärdiga skrift: En döendes
sändebref till jordens blinda vandringsmän. Derifrån
är den förut anförda bekännelsen hämtad. Den bör
hel och hållen läsas och betraktas af hvar och en,
som vill göra en fullkomlig bekantskap med Rydelius,
och med sig sjelf. Månge skola förundra sig, månge
äfven förargas öfver denna skrift **); men hvar och
en, som rätt
*) Öp. Lat. p. 339 och 341.
**) Äfven hans Andeliga Memorial, om det annars är
af honom, torde för många vara en stötesten genom
yttranden af sådan art, som följande: »Satan ser,
det går intet längre an, att göra sig till Gud; emedan
den gamla vidskepelsen allt mer och mer aftager. Och
han finner större fördel deraf, att menniskan håller
honom för ett N ön Ens; ty på det sättet hafver
han så mycket friare händer att spela sina Helvetes
intriger, som det allt sker iiicognito.« Rydelius
fann i sin filosofi ej något skäl, som kunde störa
hans tro på Skriftens uttryckliga och tydliga lära,
att det i den osynliga verlden gifves en ond magt, som
har inflytelse på den synliga. Det är för öfrigt eri
falsk uppgift, att han ärnat detta memorial till 1738
års riksdag. Det var författadt förrän han ens blef
prest, och hans egen anteckning dera skall innehållit,
att det varit ärnadt till en ändelig riksdag. Jlere
tvifla om denna skrift är af Rydelius, åtminstone
mer än till en del. I sjelfva verket synes den på
flera ställen oförenlig med hans tänkesätt. Huru
han var vida skild ifrån det svärmeri, hvarmed så
månge vilja förblanda den tro på det öfversinnliga,
han både som filosof och theolog yrkade, visar, utom
alla hans skrifter, äfven hans förhållande emot de
fanatiske studenterne Leopold och Stendal, med flere
af tidens svärmare. Se Bring p. 147, noten 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
