Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
mark följde icke långt efter, och Sverige kom
lyckligare, än det kunnat hoppas, ifrån det tredubbla
krig, hvari det blifvit lemnadt af Carl Gustaf, som
endast med sin ovanliga kraft och drift, och sin ej
mindre omtänksamma statsklokhet, än säkert vägande
krigskonst, kunnat fullborda hvad han begynt.
Carl Gustafs stora bekymmer före hans död var att
välja dem, som under hans späda sons minderårighet
skulle förestå Riket. Den obenägenhet för det
Pfaltziska huset, som röjt sig hos Drottning
Christinas förmyndare, och den farhåga, han icke
utan grund hyste, att den gamla aristokratien ej
skulle försumma tillfället att, under ett barn
till Konung, stadga sig emot Konungamakten, och
framför allt emot den tillämnade indragningen af
Kronogodsen, förmådde honom att vid valet af sin
sons förmyndare hafva afseende icke blott på deras
förtjenster, utan på de band, som fastade dem vid
hans hus. Derföre insatte han i Regeringen jemte
sin gemål äfven sin bror Prins Adolf Johan och
sin svåger De la Gardie. Ibland de öfriga var såsom
Riksskattmästare förordnad Herman Fleming, åt hvilken
Drottning Christina, då Grefve Magnus föll i onåd,
anförtrott skattkammarens vård. Genom honörn hade hon
ock underrättat Carl Gustaf om den otjenst Grefven
gjort honom hos henne. Derföre, när sedermera vid
Riksdagen Konungens testamente blef ändradt, och
Fleming från förmynderskapet utesluten, hvalf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
