Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
en skickelse af Gud, så väl som af Konung och
Ständer, hvilken han ansåg sig pligtig att följa.
Ingen erfarenhet är mera bedröflig och nedslående
i det menskliga lifvet, än att på den väg, dit man
går i den bästa afsigt, kallad af menniskors aktning
och förtroende, och, såsom man bör tro, af Försynen
sjelf, finna, i stället för det lyckliga mål, der
man hoppades hvila med tillfredsställelse, till
slut endast olyckan, vanäran, sarn-vetsoron. Oftast
förutsätter väl en sådan utgång, om den icke härrör
af en oskicklighet, som bort af hålla derifrån redan
de första stegen, antingen en vackling i grundsatser,
eller en försummelse af pligter. Äfven De la Gardie,
oaktadt de både ljusa begrepp och goda föresatser
honom måste tillerkännas, kan dock icke frikallas
ifrån egen skuld i det missöde, som drabbade honom
på den höga och lysande bana han nu beträdde.
Råds-protokollerna vittna både om insigter och
grundsatser som göra honom heder. Den tidens sed
var att öfver vigtiga ämnen med korta kärnfulla
tänkespråk, ofta på Latin, icke endast pryda, utan
förklara och inskärpa sitt yttrande, och ej sällan
talades i Rådet, sorn skulle det varit en Akademi. Att
det skedde af en Skytte, en Adler Salvius, en
Björnklou, kunde anses som en qvarlefva af det lärda
Stånd, hvarifrån de uppstigit till sina embeten
i Staten; men samma språk fördes af Oxenstjernor,
Brahar, Bondar, af Konungarne sjelfva. Efter De la
Gardie är i Palmsköld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
