Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friherre Clas Rålamb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
emot De la Gardie var nära att utbryta i ett upplopp,
som åsyftade hans mord. Det blef stil-ladt endast
genorn Konungens löfte att saken skulle lagligen
ransakas och dömas. Ständerna yrkade, att det skulle
ske under Riksdagen genom ett Utskott af dem, hvartill
Konungen skulle samtyckt, om ej den gamle värdige
Riksdrotsen Pehr Brahe gjort deremot en ganska
allvarsam föreställning. Han visade genom fordna
exempel, huru farligt det vore att lemna en sådan
makt i Ständernas händer, och efterlåta dem hvad de
i sin yrsel och bitterhet fordrade, i synnerhet emot
Konungens högsta embetsmän, som ej kunde annat än
ådraga sig mycken afund. "En menighet," sade han,
"är en oregerlig best, om tyglarna eftersläppas;
och när hon af oroliga hufvuden retas, så kan hennes
raseri snart vända sig emot Konungen sjelf." Saken
blef hänskjuten till Svea Hofrätt *) och lär sedermera
hafva förfallit. I sjelfva verket var det väl icke
annat än en intrig för att nedsätta De la Gardies
anseende genom misstydningen af ett förfluget ord,
göra en söndring i Rådet och på Riddarhuset, samt
väcka folkets farhåga i afseende på Konungens person
och derigenom stämma dess sinne för enväldet. Då Baner
var svåger till de ryktbara bröderna Göran och Johan
Gyllenstjerna, som voro de förnämsta häftygen till
statshvälfnin-gen, misstänker man naturligtvis dem
för tillställningen deraf. Men Rålambs, ej mindre
än Kurks,
*) Denna berättelse är hämtad ur G. Bondes
Anecdoter (se Loenboms Hist. markvärd. 4 Tom. sid.
103 f.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
