- Project Runeberg -  Minnesteckningar öfver utmärkte svenske statsmän, hjeltar, lärde, konstnärer och skalder /
III:135

(1848-1860) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes Rudbeckius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

skulle göra något Riket till skada, så skulle hon låta
dervid blifva." Biskoparne gåfvo en sådan försäkran:
och "dermed ändades den discursen om Arosiensi;"
heter det i protokollet.

Huru det än med denna sak må hafva förhållit
sig, så kan den lagstridighet, för hvilken
Rudbeckius beskylldes, icke hafva härrört
af en egennyttig girighet. Att han var fri för
detta fel, visar allt hvad om honom bekant är.
Långt ifrån att söka sin egen vinning,
gjorde han beständiga uppoffringar för det allmänna.
Striden med tull-närerna var förmodligen en
följd af deri förra misstämmigheten emellan den
andliga och de verldsliga myndigheterna i Westerås.
Utan tvifvel skreks redan den tiden om Biskoparnas
stora inkomster, utan att man besinnade, hvilka
stora utgifter med dem följde, och till hvad
välgörande ändamål de af honom användes. De många
anspråken på hans, som man trodde, outtömliga kassa
torde hafva retat hans motspänstiga lynne till
detta småaktiga krångel, hvarmed hans afsigt
aldrig kunnat vara, att undandraga sig en lagligen
påbuden afgift.

I allt fall kan hans förhållande, om det varit sådant,
som det för Regeringen angafs, icke undgå, att äfven
hos efterverlden kasta på honom en skugga. Någon
skuld måste hos honörn sjelf varit till de många
ledsamheter af ortens innevånare, öfver hvilka han
beklagade sig. Men menskliga fel och dygder växa ej
sällan så tillsammans, att de sednare ej kunna äga
bestånd utan de förra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fransmin/c0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free