Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Carl Aug. Ehrensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
och att vi nu äro der, hvarifrån ingen repar sig. Utur
en stor pastej den onda äter, säger han till slut,
och visar både den onde med två horn, hvilkas spetsar
likna menniskohufvuden och bära kronor, och pastejen,
som är utanpå prydd med kringlor, och inuti uppfylld
af en åtskillig mängd otydliga figurer.
Läsaren eller åtminstone läsarinnan torde gerna se
äfven följande prof af den naiva styl, som råder i
dessa bref till ett fruntimmer* "Återigen post och
Pippan tyst! Hvarföre så? är Lillan sjuk? intet får
du vara allvarsamt sjuk, då öfvergår det hvad jag
kan tåla; men jag hoppas det bästa." - "Om jag vore
målare, nämnde jag det svarta ondt, jag skulle således
måla allting hvitt. Häraf ingen skapnad och vore
hvad jag önskade. Verlden borde ha blifvit krithvit
bara af solsken, ingen skapnad, intet lif, som åt,
som bodde, som skref, som läste: så hade intet Pippan
haft vingar och varit sjuk. Stackars lilla Pippa och
jag stackare, intet kommer du nånsin hit och ogerna
går jag dit. Den onde behöfver endast sofva för att
hindra oss råkas. Granar och berg emot mig; 70 och 100
mil emot dig. Kom ihåg ändå Papan." Så kallar han sig
sjelf som Papegoja, hvars bild äfven i detta bref är
ställd midt emot den lilla fågeln; men emellan dem
ligger en figur med bockhufvud och svans.
Icke blott i bref, utan i sällskap, yttrade han sina
tankar lika mycket med bilder som med ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
