Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
soni hans begrundande själ fattat och för mig utgöt
i öfverflöd, antingen han talte i politiken eller
i moralen, om menniskor eller ting, vettenskaper
eller konster, höllo mig hela timmar uppmärksam och
liksom förtrollad. Hans Fädernesland och hans Konung,
dem han tillbad, voro de föremål, öfver hvilka han
vältaligast och ined den största förnöjelse utbredde
sig. Den enthusiasm, hvarmed han ställde dem för mig
i en hänförande dag, betog mig så, att jag gerna hade
följt honörn till stränderna af Östersjön."
Till denna sköna karakteristik gör Marmontel i en
annan skrift*) detta tillägg: "CREUTZ var så känslig
för alla konstens och naturens skönheter, att, då han
meddelte oss de intryck, han af dem fått, trodde man
sig höra berättelser ur en poetisk drömverld. I det
menskliga lifvet var det moraliskt sköna för honom en
källa till den största njutning^ Men äfven då han som
mest förtjustes deraf var hans rörelse stilla, såsom
drömmarna i en söt sömn. Man kunde säga om honom,
att han då var i ett tillstånd af förtrollning. Hans
själ var hänförd, men hans sinnen voro lugna. Endast
hans sätt att uttrycka sig röjde hans berusning, men
äfven i hans uttryck voro hyperbo-lerna naiva. Man
kunde intet begripa, huru en själ, som var så utom
sig, kunde behålla ett så oföränderligt saktmod. Man
hade möda att öfver-
*) Inledningen till Les Solitaires de Murcie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
