Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
I sin dödsstund hade CREUTZ kallat till sig
Schröderheim, och bedt horiom "säga för hans vänner,
att han i döden känt lugn af det medvetandet, att han
ej sökt skada någon." Tillika bad han honom "tacka
Hans Majestät för öfverflöd af välgerningar." Säg
honom, sade han, att jag dör med den öfvertygelse
att hafva tjent min Konung och mitt Fädernesland af
all min förmåga. Detta vittnesbörd gaf honom Konungen
sjelf, som med tårar emottog underrättelsen om hans
död, sedan han flera gånger personligen infunnit sig,
för att efterfråga hans tillstånd. Det tal, hvarmed
han sjelf i Ordens-Kapitlet uttryckte sin saknad af
en vän, slöt han med dessa ord: ’’Hans minne lefver
så länge trohet mot Fädernesland, snille och dygd
prisas."
Till detta ädla vittnesbörd, hvad kunde väl tilläggas,
för att kröna slutet af denna minnesteckning, om icke
de ord, med hvilka Grefve Gyllenborg vid sitt inträde
i denna Akademi uttryckte sin smärta att dervid icke
åtföljas af Grefve CREUTZ? "Ehuru dyrbart," sade han,
"jag skattar det rum, som af Konungens nåd blifvit mig
tillegnadt, i detta åt Svenska Sånggudinnorna invigda
Tempel; upplifvas likväl härstädes min saknad af den,
i hvars sällskap jag sökt deras första bekantskap. Jag
skulle icke röja denna saknad, om den icke vore
allmän; jag skulle spara våra tårar, icke återkalla
vår förlust af Grefve CREUTZ, om den icke kändes vid
första öppningen af denna samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
