Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
bryta hos honom den makt, hvarom vanan täflar
med naturen*).
Men när Ostindiefararen, som han åtföljde, hade hunnit
till Goda Hopps-udden, rymde han ifrån skeppet,
för att undgå den uppsigt, under hvilken han om
bord befann sig. Allt det sköna och märkvärdiga,
som Österns underbara verld, så väl i konstens som
naturens alster* erböd för hans poetiska inbillning,
uppoffrade han för ett nöje, som, ehuru ofta af
Skalderna besjunget, dock i sig sjelf är af den mest
prosaiska art; och ehuru myc-
*) Hvad år detta skedde, har jag ej funnit antecknadt;
men emellan sitt sjuttonde och tjugonde år hade
han besökt Akademierna i Lund och Eostock och gjort
resan till Afrika, Yid dess anträdande skref han till
sin andelige lärare en af-skedsvers, som, ej mindre
karakteristisk, än den ofvan anförda, må finna ett
rum åtminstone i ennot af hans lefnadsteckning:
Till JDoctor P.
Med svanens oro i sitt bröst, När åskan i de mulna
dagar Från lugnets stränder honom jagar, Jag höjer nu
min matta röst Och på mitt hårda Öde klagar. Farväl!
Tag sista offret rnot! Ej mer från helgedomens fot
Får utaf dig jag hänryckt höra, Att den är Gud,
som godt vill göra.
Jag vet, du tänker än på mig...
Ack! du så van ditt bröd att dela;
Det skall för dina barn ej fela,
Och Englarne välsigna dig.
Uti hvad vrå, mig Ödet gömmer,
Mitt hjerta ej P ... glömmer.
Snart mellan oss ett vidsträckt haf
Med storm och svarta vågor svallar;
Men just då dundret häftigt knallar,
Jag uti minnet återkallar
Den, först för Gud mig känsla gaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
