Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
der all poetisk glans och prydlighet, enkla behag,
lätthet och egentlighet.
Men har då detta mästerverk inga fel? Olyckligtvis har
det sådana, som äro för mycket stötande för att kunna
förbises; och då skuggan af dem synes falla på LIDNEKS
tänkesätt mer, än på hans snille; så måste de i en
sannfärdig teckning af hans minne oväldigt granskas.
Det ligger i naturen af ett lyriskt poem, att
Skalden deri skall uttrycka hvad han sjelf känner;
men icke är det nödigt, att han gör sin egen person
till ett föremål för sin sång. Dock beror det af
anledningen och sättet dervid, om det misshagar eller
behagar också i en episk dikt. Hvem rörs icke af
det beundransvärda stället hos Milton, då han i sin
helsning till ljuset påminner sig sin egen blindhet.
Äfven LIDNER hörde man gerna, då han såsom en ung
Skald af första ordningen i Aret 1783 framträdde med
detta tal till sig sjelf:
"Och du, af ödens blixt förföljda, slagna själ,
Gläds! glöm din egen nöd vid hela folkslags väl. Se
millioners fröjd; hur kan du dig beklaga? /Som menskor
låt oss del i menskors sällhet taga! Ej efter namnet
Skald jag ärelysten far . . . Mitt enda högmod är,
att jag ett hjerta har."
En sådan lika känslofull och ädelsinnad som olycklig
yngling väckte ett stort deltagande hos allmänheten,
som kände hans missöden blott af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
