Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Dylika kånslohäfningar emot Gud finner man i flera
andra poemer af LIDNER *). Så förekommer i en sång
"till hans moders Skugga" efter det poetiskt lofliga
knotet, "att icke Himlen, utan blott Echo hör hans
klagan, denna till galenskap gränsande apostrof:
"Hur har en Gud, som, trots min smärta, Ej minsta
ömkan för mig bär: Hur har han kunnat skapt ditt
hjerta, Då hans sä obevekligt arf
Det vore likväl obilligt att efter några bombastiska
verser, som ej behöfva tagas efter orden, bedöma
hans tänkesätt, om han ej i sitt svar på en samtida
kritik **) öfver dessa fläckar i den annars så sköna,
så förtjusande dikten Spastara, yttrat sådana begrepp
och grundsatser, som skulle synas, om de icke saknade
reda och sammanhang, bestrida alla band af religion
och moral. Hvad han ordar om passionernas öfvermakt
hos menniskan och den olyckliges behof att få till
sin tröst åtminstone beklaga sig, skulle möjligen
kunna ursäkta Spastara sjelf, om hennes klagan
öfverskri-dit förnuftets och religionens gränsor. Men
det har Skalden icke låtit henne göra, utan, med en
lika sann som fin känsla, lagt i hennes mun blott
hvad hon i sin belägenhet kunde och borde yttra. Det
är han sjelf, som rasar emot Gud, och det
*) Se t. ex. Klagan,, sid. 288 i Delcenska
upplagan. **) Se Tryckfriheten deri välsignade
N:o 20, 21. Svaret står
i Deleenska upplagan af LIDNERS arbeten.
Del. l, sid.
855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
