Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
händer, hvarom en offentlig strid varit emellan vänner
af LIDNERS Sångmö och omilde forskare i hans enskilte
förhållanden: så är det gifvet, att han sjelf drog
föga vinst af sina arbetens samling i den upplaga,
som år 1788 utkom med en vanställande prydnad af
misslyckade kopparstick och med den felaktighet i
redaktionen, att äfven ett stycke af KELLGREN var
ibland dem upptaget.
Men då han i allt fall icke kunde lefva af det
han författade, väntar man naturligtvis, att han
genom Kongl. Nåd skulle försättas i en sorgfri
belägenhet. Kunde väl Gustaf den Tredje, som med
den honom egna gåfvan att upptäcka och använda de
bästa ämnen i den vittra, så väl som i den borgerliga
verlden, vid LIDNERS första uppträde vårdat sig om
hans bildning, nu, då han på ett så lysande sätt icke
blott uppfyllt, utan öfverträffat hans förhoppning,
underlåta att omfatta honom med en förnyad ynnest?
Utan tvifvel åtnjöt han ock af Konungens godhet många
enskilta välgerningar. Men huru han oftast använde
de gåfvor, han af honom erhöll, visar följande,
exempel. En gång då Hofvet vistades på Drottningholm
hade LIDNER af Hans Majestät blifvit benådad med ett
guldur. Men då han gick ned ifrån slottet, mötte honom
en fattig enka, som beklagade sin nöd, såsom moder
för sju små värnlösa barn. LIDNER gaf henne genast
icke endast alla de penningar, han bar hos sig, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
