Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
så kan det icke ens af dem tadlas, som i allt beröm
åt de Regerande, ehuru väl förtjent det må vara,
och af innerlig öfvertygelse och känsla uttaladt,
finna endast trälens låga och egennyttiga smicker.
Men då LIDNER var i den olyckliga belägenhet att
alltid bero af nådegåfvor; och då det är minst
förödmjukande att begära dem af den öfver alla
upphöjda, alla beskyddande makten: så bekände han i
en särskilt skrifvelse till Hans Kongl. Höghet sitt
hopp, att i sin förre Välgörares broder finna en ny,
och säger till slut:
Den tredje Gustafs mald du fatt, Från födseln liar
du är/t hans l/jerta.
Den "pension" och den "fullmakt", han i så många
år väntat, uteblefvo äfven nu. Men då han redan
lag på sin sotsäng, har Regenten låtit fråga honom,
hvad syssla han kunde bestrida, ty en sådan skulle
han få. Detta kunde icke vara, hvad det synes,
en grym ironi: dertill var Hertig Carls hjerta för
ädelt; det förutsätter okunnighet icke blott om den
förfallnes närvarande tillstånd, utan ock om hans till
den grad poetiska natur, att han äfven i sin ungdoms
och helsas dagar till ingenting annat var skicklig,
än att vid lyran uttrycka hvad hans lifliga inbillning
för honom så skönt speglade och hans medlidande hjerta
så djupt kände.
LIDNER, var, hvad hans namn tyckes antyda, blott
ett lidande verktyg, en eolsharpa, på hvilken vinden
spelte än dessa ljufva ackorder, dessa högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
