Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Carl Gustaf Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
befälet blef honom fråntaget, och äran af den sista
vapenbragden tillföll en af hans underlydande,
som icke blott främst täflat med honom om lagern,
utan ock mer än en gång satt sig emot hans myndighet.
Ehuru af soldaterna mer älskad än Torstenson,
som höll en strängare krigstukt, hade Wrangel icke
lyckats att vinna höfdingarnas tillgifvenhet. Det
hade stött dem, att en så ung man skulle upphöjas
till deras öfverhufvud, och då han å sin sida bemötte
dem med högdragenhet, stegrades deras missnöje. I
sina klagomål öfver honom läto de ock naivt förstå,
att han icke var "frikostig." Deremot hade han sjelf
orsak att klaga öfver en ute-blifven penningesumma,
som var anslagen till krigskassan, men blifvit
af Drottningen använd att bestrida kostnaden af
De la Gardies präktiga ambassad till Paris. Den
blef dock ersatt genom ett lån af Adler Salvius,
som mer än en gång kom henne till hjelp i hennes
penningeförlägenhet. Redan förut, under det mindre
lyckliga fälttåget 1647, då Wrangel ej hade vunnit
någon afgörande seger, var fråga väckt att ånyo anmoda
Torstenson om krigets ledning. Drottning Christina,
ehuru otålig att bringa det till slut, ville dock,
kanske af personlig välvilja för Wrangel, af bida ett
lyckligare fälttåg. Det inträffade ock; men hemliga
skäl förmådde henne att aflägsna Prins Carl Gustaf;
och då han redan, såsom en lärling af Torstenson,
bevist den tapperhet och det fältherreanlag, som
han sedan i så hög grad utvecklade, sände hon honom
att anT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
