Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laurentius Petri Nericius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
mjukhet och hofsamhet, som af grundelig lärdom
och trofast nit för den sanna religionen.
Gustaf Wasa borde således hafva lyckönskat sig sjelf
och den af honom omskapade kyrkan till den man,
som han ställt i spetsen för henne. Emellertid har
till efterverlden kommit ett bref*), hvari Konungen
gör honom skarpa förebråelser; af hvilka dock en del
torde angå icke honom personligen, utan presterskapet
i allmänhet och i synnerhet det högre; såsom då han
tillviter dem, "att de, icke nöjde med herdastafven,
ville, om möjligt vore, återtaga svärdet"; men
Erkebiskopen särskilt påbör-dar han ett och annat,
som, efter den säkra kännedom man har om hans nitfulla
verksamhet och oegennyttiga tänkesätt, måste sakna
all grund. Så tillägger han honom försumlighet
i att skaffa lärare i stiftet och besörja folkets
undervisning. "Vi hafve, säger han, alltid gerna sett,
att det klara rena Guds ord förfordradt blifvit;
och hade vi icke dertill gjort mera än J, så vete vi
ej om saken (neml. Reformationen) kommit så fjerran
(långt) som han nu är. - J vele gerna klippa fåren
och nyttja ullen, men vakta hjorden vette J icke." -
I ett föregående bref till Erkebiskopen hade Konungen
lagt honom till last, att de reformerande presterna
vållade hos folket missnöje och uppror genom sitt
förhastade nit, att utan föregående undervisning i
läran afskaffa likgiltiga religionsbruk,
*) Af deri 24 April 1539. Se Celsii Mön. Pol.
Eccl. p. 32.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
