Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laurentius Petri Nericius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
dotter, återgaf Gustaf honom dock sitt förra
förtroende. Så, när hans bror genom åtskilliga ställen
i sin krönika väckte Konungens stora misshag, vände
han sig till Laurentius med en vänlig skrifvelse,
som uttryckte hans allvarliga vilja och begäran,
att han skulle icke blott tillrättaskaffa de vigtiga
handskrifter, som Olaus efter Biskop Mathias i
Strengnäs bekommit och i sin historia användt, utan
ock göra all sin flit för att uppleta alla exemplar af
nämnde krönika och så väl de förra, som de sednare,
till Konungen insända. Dessutom ombetrodd att sjelf
författa en sannfärdigare historia, lemnade han efter
sig den först i vår tid, jemte hans broders historiska
verk, utgifna krönika.
Mindre förenligt med hans embete var det sällsamma
uppdrag han fick, att åtfölja Konungens sändebud till
Moskau för att bemedla fred med den Ryska makten,
hvars infall öfver Svenska gränsen hade vållat ett
krig, hvarpå Gustaf, som hade nog af inrikes fejder,
ville se ett snart slut. Redan förut hade en ändelig
man, Domprosten Knut i Åbo, blifvit ditsänd för
att utröna Zarens tänkesätt, och då han syntes icke
obenägen till förlikning, skulle, för att smickra hans
österländska högmod, en stor beskickning med tjenliga
skänker till honom afgå. Den bestod af Riksrådet
Sten Erikson Leijonhufvud, Erkebiskopen Laurentius
Petri, Biskopen i Åbo Michael Agricola och ett par
andra verldsliga herrar. Det bruk af kyrkans rnän,
som Konungen vid detta tillfälle gjorde, hade utan
tvifvel sin grund deri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
