Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 BARNDOM OCH UNGDOM.
spel, kasta sina vandrande skuggor». Begränsade af skog
vid synranden, breda sig dessa vidder i söder, väster och
norr kring höjden, hvarifrån det gamla ståtliga sexton-
hundratals-slottet stiger upp med sin branta takresning och
sitt trapptorn. Åt öster, bortom gård och trädgård, stänges
utsikten af en barrskogsås. Men bakom den är fjärden,
som skiljer Gålön från fastlandet, och ned till dess närmaste
smala vik är knappt fem minuters väg. Här stiger åsen
i en vacker, med granar och lummig löfskog bevuxen
sluttning ned till vattnet, som är klart och hafslikt redan
här. Och följer man vägen ut till udden, där brukspatron
Bremer lät uppföra en sommarpaviljong, har man fjärden
framför sig och andas en luft, där hafvets friskhet smälter
samman med barrskogens kådstarka doft.
Då Fredrika, ännu ej fem år gammal, med sin familj
gjorde den länge otåligt åtrådda resan ut från Stockholm
och första gången såg Årsta, grep det hennes barnsliga
fantasi genom sin dysterhet. Slottet var då mycket för-
fallet; murarna voro mörka och öfvervåningen obeboelig.
Den hade kvar sin gamla inredning med bjälktak, väldiga
spislar och i de höga fönstren små blyinfattade rutor, som
skallrade i blåsten. Men de vida salarna stodo öde och
tomma, så att hvarje steg gaf genljud. Ensamma vågade ’
sig barnen aldrig dit upp. De nöjde sig med dubbel-
trapporna, som från nedre vestibulen, med dess af smärta
granitpelare uppburna hvalf, leda till den öfre. Att springa
ena trappan upp och den andra ned var under de första
dagarna för de vid kroppsrörelser ovana små flickorna ett
nöje, som de ej kunde tröttna på.
Första sommaren den Bremerska familjen tillbragte
på Årsta, bodde den förra ägarinnan kvar i ena hälften af
nedra våningen. Där fanns också en stor sal med stengolf -
och syllenläderstapeter, som de små flickorna icke utan
bäfvan sprungo igenom. Men där innanför hos den vän-
liga grefvinnan och hennes dotter kände de sig alltid väl
till mods. Dessutom hade de trädgården, med dess blom-
mor och fågelsång, en stor fyrkant, omsluten af alléer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
