Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOM OCH UNGDOM. 13
åt sin för allt obehag finkänsliga mor», såsom det heter om
Petrea. Den stackars Fredrika var färdig till hvad som
helst för att vara sin mor till behag. Då denna tyckte,
att hennes panna var för låg, klippte hon af håret framtill
och underkastade sig den tortyren att med en tång upp-
rycka hvarje ä nyo framstickande hårstrå. Värre var det
med näsan, hvars storlek och klumpighet utgjorde ett af
moderns bekymmer och trotsade alla omformningsförsök.
Då Fredrika emellertid såg, att hennes försök att vinna
moderns hjärta »misslyckades komplett», kunde hon i barnslig
förtviflan göra upp en plan att sticka ut sina ögon eller på
något annat sätt göra sig illa, så att modern skulle blifva
riktigt uppskakad och ångra sin stränghet. »Faders och
moders smekningar, jag skulle med mitt lif vilja köpa er!
Den, som aldrig rönt deras oskyldiga tjusningar, har varit
utestängd från barndomens eden> Dessa ord? återgifva
kanske bäst den bitterhet, hon kände.
När Fredrika kände sig som mest olycklig, brukade
hon taga sin tillflykt till en mörk garderob mellan moderns
sängkammare och förmaket. Här i ensamheten och tyst-
naden kunde hon finna tröst för sina barnsliga sorger. »Så
fort jag var där helt allena i djupa mörkret;, säger hon,
»erfor jag en underlig känsla, en känsla som om jag hade
vingar och lyftades af dem utan mitt tillgörande.»
Systrarnas docklekar intresserade aldrig Fredrika; de
gåfvo för litet spelrum ät fantasien. Men hon kunde tim-
tals roa sig med att låta flottiljer af nötskal med tågverk af
silke och flaggor på masten segla öfver handfatet till för-
trollade öar, som hon klippt ut i papper. Och när små-
syskonen växte upp, hörde det till hennes största nöjen att
berätta historier eller uppföra scener för dem. Hedda och
Sophie voro mycket snälla barn, men den förra hade trög
fattningsgåfva och tyckes ej, trots närheten i ålder, hafva
haft mycket gemensamt med Fredrika under deras upp-
växttid. Den yngsta, den lilla näpna Agathe, var Fredrika
"Ur: »Den ensamma». Teckningar ur hvardagslifvet. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
