Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOM OCH UNGDOM. 23
ring; och det jämna ”krack, krack’, som hördes hvart hon
kom, samt mandelskalen, som man öfverallt trampade på
eller fick hängandes vid ärmarna i fönstren, var ingenting
mindre än trefligt. När nu Petrea för allt sådant fick väl-
förtjänta påminnelser och förebråelser, föll hon ifrån skyarna,
eller rättare från sin himmel, ner på jorden, som då icke
syntes henne olik en hög af ris och nässlor, och hon hade
velat med tio år af sitt lif kunna köpa sig ett års lif af Zauber-
rings härlighet och med detsamma skönhet, tjuskraft, makt
m. m., som Petrea icke hade utom i sina drömmar. Pe-
treas lif var en slitning emellan en idealisk och en verklig
värld, dem hon ingendera kände i sin sanning och som
därför ej kunde försonas i hennes själ.»
»Du heliga, rika, djupa verklighetens lif!» utbrister Fre-
drika Bremer en annan gång? vid minnet af romanläs-
ningen. »Har jag icke själf trott dig vara elände och ar-
mod, emedan du ej gaf mig en hjältes ära eller en martyrs
krona och emedan du var så fattig på äfventyr, att vi —
min nu så förnuftiga och förträffliga syster ...rådinnan
och jag — i vår blomstrande ungdom år ut och år in åkte
oanfäktade till och från kyrkan hvar söndag, samma väg,
utan att bli ’enleverade’, på hvilket vi alltid voro beredda,
ej utan en ljuf fasa. Ack! och tusenfaldigt ack! för alla
dårskaper och förvillelser, som romanerna sätta i unga
-människors hufvuden!»
Vid sexton år bereddes Fredrika till sin första natt-
vardsgång. Hon undervisades ensam hemma i Stockholm,
liksom hennes syster året förut, och kom således ej vid
detta tillfälle i beröring med jämnåriga. Hennes lärare,
kyrkoherden i Adolf Fredriks församling Erland Colliander,
sen förträfflig människa och präst, säger hon själf, var
dock ej rätte mannen att låta ljus uppgå öfver hennes kao-
tiska inre värld. Läran om den stränge, straffande Guden
hade satt skräck i hennes barnahjärta. Nu började hon
t I en uppsats: >Romanen och romanerna>?, manuskr. på K. B:i
Stockholm. I omarbetad form finnes uppsatsen tryckt i systerns bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
