Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOM OCH UNGDOM. 29
Vid anblicken af en härlig sommarhimmel skrifver hon
t. ex. följande reflexioner, i hvilka framtidens Fredrika
Bremer redan igenkännes:
»O, att jag hade vingar! Att jag vore en fågel för
att flyga dit bort långt, långt bort, där inga tårar mera
fälldes — — —. Denna himmel, som nu hvälfver så klar,
så ren öfver oss, kan ej bedraga, ej denna lifliga känsla i
mitt hjärta, som så ofta låter mig känna den sällhet, som
ej beror af världen och människorna. Jag påminner mig
ofta Lingens? ord, då han tog afsked af mig: ’Tro ej’, sade
han, ”att världen för er alltid leker lika gladt: ni äfven
skall lida... Allt här på jorden slutas genom kval.
ofta bittra, långsamma kval! Hvilken profetia för en
ung flicka, hvars naturliga känsla bäfvar tillbaka för lidan-
det. Emellertid är det säkert, att i de ögonblick, då hjärtat
är som mest vekt af både höga och ljufva rörelser, då
känner man sig ofta starkast att möta lidandet, att med
ståndaktighet uthärda plågorna, som en varnande känsla
hviskar oss vara nära.»
Mest intresse fick resan för Fredrika genom de nya
människor, hon ser omkring sig, de nya typer, hvarpå hon
öfvar sin vakna iakttagelseförmåga och sin vaknande psyko-
logiska blick. Hon skildrar dem gärna i sin dagbok, och
många lefvande små drag göra bilden åskådlig. Än är det
dottern i en svensk stralsundsfamilj eller den gamle läkaren
i Darmstadt eller deras trygge schweiziske körsven, som
stått modell; än är det någon, som hon blott flyktigt sett
’i en kyrka eller vid en table d’höte men som gjort in-
tryck på henne. Det är af stort intresse att i de delvis
ganska barnsliga dagboksanteckningarna se dessa ansatser
till skildring ur lifvet. Fredrika är själf dunkelt medveten
om det konstnärsgry, som börjar röra sig inom henne.
»Jag tycker ibland», säger hon, »att jag borde vara
född till målare, ty hvarje vackert uttryck, hvarje ädelt drag
uti ett människoansikte fäster sig strax så lifligt i min själ.»
= Fredrika hade i Stockholm gymnasliserat för professor Ling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
