Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOM OCH UNGDOM. 37
Så utbildade sig denna intensiva, nästan sjukliga med-
känsla för smärtan, som mer eller mindre genomgår allt
hvad Fredrika Bremer skrifvit.
Denna medkänsla stärkte först och främst bandet mellan
henne och systrarna.
»Mina systrar», säger hon 1831, »ledo med mig, de ledo
i mig och jag i dem. Under de gemensamma sorgerna af
vår utrikes resa hade vi först innerligt slutit oss till hvar-
andra; under de gemensamma plågorna af vårt husliga lif
förenade vi oss ännu innerligare, och i smärta och tårar
knöts det band... som nu är mitt lifs förnämsta glädje-
källa.»
Det icke minst tragiska i Fredrikas ungdomsöde var,
att hon, med sitt brinnande verksamhetsbegär, måste känna
sig mindre nyttig i hemmet än systrarna. Hon hade allt-
sedan hon i Paris sett och beundrat de uppoffrande sceurs
de charité drömt om att ägna sitt lif åt vården af sjuka
och lidande. Men när sjukdom hemsökte hennes närmaste,
togos hennes krafter blott föga i anspråk. Med sin far
hade hon ingen hand; han ville helst bli vårdad af sin
äldsta dotter. När Agathe kom hem från Paris och det
befanns, att hon, för att kunna skötas efter den franske
läkarens föreskrifter, måste kvarstanna öfver vintern på
Årsta, ville Fredrika intet hellre än få åtaga sig hennes
skötsel. Men hon var ej stark nog därför, och systern
antyder, att man ej heller tilltrodde henne den noggrannhet,
som erfordrades. Det var blott på Charlottes förbön, som
hon tilläts att stanna såsom Heddas biträde vid den yngsta
systerns vård.
Denna vinter på Årsta 1826—27 blef emellertid Fred-
rikas räddning. Behöfdes hon ej hos Agathe, så fanns
där på det stora godset fullt upp af fattiga och sjuka, åt
hvilka hon nu fritt kunde ägna sina krafter.
I stället för att stirra grubblandé in i töcknet, som
höljde hennes tankelif, hängaf hon sig nu uteslutande åt
sitt kärleksrika hjärtas ingifvelser. Sällan förgick någon
dag, då hon ej hade tillfälle att lindra någon plåga eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
