Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 BARNDOM OCH UNGDOM.
meddela någon glädje. Hon blef friskare till kropp och
själ; framför allt skattade hon sin frihet, »denna dyrbara
lifs- och hälsodryck», som hon i fulla drag indrack med
den friska landtluften.
»Jag var mycket ute», skrifver hon, »besökte de sjuka,
skydde intet äckligt och motbjudande, där min hand kunde
lindra, trotsade de vildaste väder — jag sög in den friska
luften, jag lefde i naturen och införlifvade mig småningom
med dess lif. Någonting likt fläkten af en ängels vinge
svepte ofta genom min själ — förtröstan och hopp smögo
åter in i mitt hjärta, det bad, trodde och hvilade; under
en sådan stund skref jag en gång det lilla stycket:
>Nu är stilla, salig hvila
nederstigen i mitt hjärta.>”
Utan att hafva kommit till någon klarhet i uppfatt-
ningen af den försyn, som allt det oförskyllda lidandet i
världen bragt henne att tvifla på, återvann hon nu tron på
dess tillvaro. Hon såg hoppfullt mot en bättre värld och
bestämde sitt lif här uteslutande till verksamhet för
andra: »Jag ville nämligen», säger hon, »såsom barmhärtig
syster gå in vid ett hospital, uppgifva allt tänkande, då
jag ej trodde genom detta någonsin kunna komma till san-
ning, och låta hela mitt lif falla som en lindrande droppe
olja på plågans omätliga kräftsår.»
Det blef sålunda i själfva verket hennes hjärta, som
räddade hennes snille, hennes godhet, som frälsade hennes
tanke från att göra skeppsbrott, hennes arbete för andra,
som ryckte henne undan detta grubbel öfver det egna jaget,
som fört hennes unga själ nära vansinnets gräns.
I dagboken skrifver hon redan 1823: »Att ha lidit
ondt gör alltid efteråt godt. Tidigt rön af min tjugu-
åriga erfarenhet.»
Ännu en vinter 1827—28 tillbragte Fredrika på Årsta,
denna gång ensam med Agathe. Hedda var då faderns sjuk-
sköterska. Af Fredrikas bref till äldsta systern, som sedan
"I Den ensamma. Saml. skrifter, bd 1, s. 119—21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
