Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 BARNDOM OCH UNGDOM.
är alltjämt en lugn stämning öfver hennes bref till den
äldsta systern. »Hedda väfver där nere i hörnrummet en
liten väf>, skrifver hon, »och jag — jag syltar, skrifver ro-
maner, skrifver bref, målar, spinner, går, kommer utom och
inom hus, och när aftonen stundar, ser jag mig om, hvart
morgonen for så hastigt.»
I oktober blir stämningen mörkare. Fredrika motser
med fruktan en vinter i Stockholm, »aningen af stadslifvet»
ger henne »spleem. Dock tröstar hon sig med, att Agathe
kan få roligt, och då skall hon hafva det med. Hennes
tankar syssla mycket med den yngsta systern. »Ack, måtte
hon bli lycklig och måtte hon bli god! Måtte hos henne
det förra verka det senare! Bedröfvelsens väg är så bitter
och förbittrar så mycket.»
De första dagarna i staden är Fredrika emellertid så ned-
tryckt, att hon knappt kan afhålla sig från att gråta. De
flyttade in en fredag. »Lördagen var för mig en obeskrif-
ligt svår dag», skrifver hon, »och bittra, bittra tårar flöto
för mig, en gärd åt förra stunder, för hvilkas tunga, frä-
tande hågkomst inga änglavingar skydda. Och liksom
mången gång förut suckade jag blott: Ack, dö — dö! På
aftonen blef det något bättre; jag läste en god bok, bad
till Gud, blef lugnare och lofvade mig att söka hålla mig
uppe.»
Hon ger i nästa bref en vacker beskrifning på familjens
nya bostad, bland hvars behag hon dock saknar det, som
hon mest af allt värderar, ett eget rum, »om än aldrig så
litet>. Vidare följer en teckning af den bäfvande sinnes-
stämning, som rådde inom familjen under förkänslan af ett
hotande utbrott af faderns svåra lynne; och när det gäller
att tala om sig själf skrifver hon: »Jag är nu ett noll i
frihet som i förmåga; all min kraft, min liflighet, mina
idéer mögla. — — — Jag arbetar emot nedtryckande
känslor, jag säger: Jag vill vara glad — och jag gråter.
— — Moralisera mig ej; söta Charlotte», fortsätter hon.
»Jag vet, huru godt och väl du menar; men det förfelar
sitt ändamål. Skapad att djupt och lifligt känna allt, kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
