Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 FÖRSTA INTRÄDET PÅ FÖRFATTARBANAN.
Rydqvist, som i sin tidskrift »Heimdalb fäster allmän-
hetens uppmärksamhet därpå, ser visserligen med säker
blick i den ett dilettantarbete men ser också de löften
det innebär. Han säger om den första berättelsen, Axel
och Anna, att den i handlingen har ett visst intresse och
att tankegången icke saknar sin lilla egenhet; att det andra
stycket, Tvillingarne, har mindre lif men är jämnare till
stilen och i det hela mera utfördt och harmoniskt. >»De
tvenne återstående miniatyrerna äro i en mindre sentimen-
tal ton fattade; dock skulle Stockholms supéer erbjudit en
mera pittoresk framställning. Men man fordrar här icke
fru Lenngrens pensel.»
»De små taflorna», fortsätter recensenten, »äro tecknade
med lätthet och liflighet, och om de ej förråda någon stor
världs- och människokännedom, hvilket man ock ej ville
vänta af ett ungt fruntimmer, finner man likväl de små
iakttagelser, som sällan undgå det vackra könet. Föredraget
har en viss småtäckhet, ledighet och naivitet utan att dock
vara alldeles fritt från maner. Språket är äfven i allmän-
het rent, mjukt och bildadt, fastän kanske nog sockradt.
Vi hoppas den älskvärda okända må hos sina läsarinnor
väcka samma nöje, som författandet tycks ha gjort henne
själf; likasom vi för egen del önska, att af en utbildad
talang få framdeles anledning till rikare loford.>
Den lilla boken lästes med intresse, och Fredrika hörde
än från ett håll än från ett annat, att man »tyckte mycket
om» den och »gjorde allahanda gissningar» öfver dess för-
fattarinna. Vid en middagsbjudning uppmanades hon en
gång ifrigt att läsa den af sin bordsgranne, den redan då
för litteratur intresserade baron Ludvig Manderström. Det
var första gången den omtalades i hennes närvaro, och
säkert hörde hon det med af glädje klappande hjärta.
Det intresse, hvarmed teckningarna sålunda omfattades,
blef en uppmuntran för Fredrika Bremer. »Angående mitt
författarskap», skrifver hon till systern i februari 1829, »så
ämnar jag fortsätta med ’Teckningar ur hvardagslifvet
och under denna rubrik äfven skrifva romaner. Jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
