Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA INTRÄDET PÅ FÖRFATTARBANAN. 47
flera i hufvudet, en börjad, som kan, tror jag, bli intres-
sant och nyttig.» Men atmosfären i Stockholm är föga
gynnsam för hennes författarplaner. »De stackars sommar-
fåglarna behöfva luft och någon värme för att lyfta vin-
garna och flyga ut.»
Först i sitt ensamma rum på Årsta följande sommar
gaf Fredrika den slutliga formen åt de berättelser, som
skulle utgöra andra delen af teckningarna. Nu skref hon
ej längre för arfvodet. Hon hade fått en aning om sin
makt, en aning om att hon med sina ord skulle kunna
bringa lindring åt ett djupare lidande än fattigdomens.
»Andra delen», säger hon, »skrefs med mera bestämdt mål
att genom själfva det skrifna verka välgörande, att själf
däri verka som hjälpmedel. Jag var då mycket olycklig,
och, ehuru själf otröstad, försökte jag att trösta. Den en-
samma, Tröstarinnan äro uttryck af mina bittraste och ljuf-
vaste stunder under flera års förlopp. Tårar ha vattnat
bladen.»
Själf under hela sin ungdom ensam i sina djupaste in-
tressen och oförstådd af sin omgifning, förstår Fredrika
väl att måla grått i grått skuggbilderna ur den fattiga
sällskapsdamens, »den ensammas,, lif. Hennes dagbok är
delvis Fredrikas egen, och dikterna, som den innesluter,
barn af hennes stämningar under lidandets år. Stycket är
märkligt därigenom, att det ådagalägger, att Fredrika
Bremer redan omedvetet gjort till sin en uppgift, som hon
många gånger sedan medvetet söker lösa: att väcka intresse
för den äldre ogifta kvinnans lott och häfda hennes mänsk-
liga betydelse.
Liksom i »Den ensamma» skildrar Fredrika i »Trösta-
rinnan» sina egna själstillstånd och sin olyckliga ung-
dom. »>I dess första deb, säger hon en gång, »äro ned-
lagda några toner af de missljud, som genomströmmade
min själ; den senare delen, den tröstande, skref jag ett par
år senare, då jag väl ej fått en klarare blick i detta lifvet
men däremot ett innerligt och fast hopp, att en dag dess
gåta skulle bli löst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
