Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 FÖRSTA INTRÄDET PÅ FÖRFATTARBANAN.
oöfverträffliga vingelé — den ensamma kvinnan, som efter
många pröfningar lefver lycklig, emedan hon lefver för
andra i kärlek.
Med några få drag hafva vi här velat visa, huru Fre-
drika Bremer med Familjen H. redan framträdde som
mästare i den verklighetstrogna prosadikten, som då ännu
knappast ägt någon representant i Sverige, samt införde
i vår diktvärld en rad nya karakterstyper hämtade ur hvar-
dagslifvets tysta men därför ej alltid fridfulla värld.
Innan vi lämna Familjen H., måste vi nämna ex an-
märkning, som tämligen allmänt gjordes mot densamma,
företrädesvis af familjemödrar, och som är betecknande
för tiden. Anmärkningen gällde den blindas karakter och
den med henne sammanhängande episoden. Detta gick
utom hvardagslifvets gränser, menade man — här, menade
man, hade den goda författarinnan skattat åt effekten.
Huru som helst, vore det högst olämpligt att låta unga
flickor läsa om sådana obehagliga saker. Följden var, att
en stor del af landets unga döttrar fick läsa Familjen H.
i stympadt skick och bland dem äfven den, som här teck-
nat den farliga episoden.
Är +
ä
Fredrika Bremer hade nu vunnit hvad hon i ung-
domen så ifrigt eftersträfvade: utmärkelse. Det kunde ej
undgå att uppmuntra henne och stärka hennes mod; men
det stegrade också hennes anspråk på sig själf och hennes
aktning för diktarens kall.
»Ägna mig åt författarskap ämnar jag för ingen del.
Bättre, vill Gud, ämnar jag göra i världen för andra och
mig själf. Det är blott en sysselsättning tills vidare», hade
Fredrika skrifvit i febr. 1829. Nu tänkte hon annorlunda.
På fullt allvar ville hon nu utbilda sig till skriftställarinna,
ville koncentrera all sin kraft på denna sträfvan, i med-
vetande af hur långt hon ännu var från målet. »Det vet,
det känner jag», säger hon i ett bref till Brinkman, »knop-
pen har ej ännu en gång börjat öppna sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
