Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 BEKANTSKAP MED P. J: BÖKLIN.
henne den af oss öppnade frågovägen leda genare till
målet, och på denna väg var och blef hon outtröttlig ..-.
Men från början voro hennes frågor icke lätta att
tillfredsställande lösa. På direkta frågor behöfde hon di-
rekta, det är isolerade svar. Men isolerad är ingen san-
ning klar — hon är då endast föreställning, och all före-
ställning är som sådan behäftad med oklarhet.
I religionsfrågorna rörde sig Fredrikas tänkande från
början endast på föreställningarnas område — såsom van-
ligt är, när någon: börjar tänka öfver grunden, som han
eljest står och går på utan betänkande. Tankarna voro
ensidiga, för det mesta skeptiska, hugskott, inuti glödande
såsom . meteorer men utan dialektisk grund, utan ljus och
stöd af något sammanhängande tänkande; och när det för-
söktes att motivera hennes frågor och föreställningar, att
gifva dem en riktig ställning, att låta dem spegla sig i
andra därmed sammanhängande frågor och åsikter, så
klagades, att man kom ifrån saken; ty den konkreta saken
var för henne den enstaka, det rent empiriska, hennes egna
intryck och erfarenheter: ”Hvad I kännen, hvad I liden,
det är verkligt, det lefven I. Korteligen, den sokratiska
logiken, som ställer frågorna i sitt rätta ljus och samman-
hang, fattades ännu alldeles.»
Fredrika säger också själf med afseende på en af henne
framställd fråga i ett af brefven till Böklin under hösten
1831: »Jag inser väl, hvilken omätlig vidd af idéer ämnet
omfattar och huru många af dem måste redas, på det
hufvudidéen måtte bli klar. Mem, tillägger hon, »jag vet,
hvilken skön förmåga ni äger att i få ord säga mycket
och i en brännpunkt samla de spridda strålarna, och vänder
mig därför till er oförskräckt och förtroendefullt.>
Vi gifva här ur hennes bref några af Böklin själf
samlade prof på de spörsmål, som hon i förstone fram-
ställde för sin lärare.
— —-— »Var det nödvändigt, att Gud skulle taga
mandom för att åter till sig höja den sjunkna mänsklig-
heten? Hvarför var det nödvändigt? Kan ej Kristus, an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
