Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 BEKANTSKAP MED P. J. BÖKLIN.
För att nu så kort som möjligt återgifva den ursprungliga
grundåskådningen i denna lära, så skall jag framlägga den
för m:ll såsom en god nötkärna i följande sats: Naturen i
all sin härliga rikedom är ingenting annat än den rikt ut-
grenade människan, där hvarje lifsfunktion, hvarje drift,
hvarje begär, hvarje böjelse, hvarje andlig förmögenhet
stannat såsom ett individuellt lif i en egen skepnad; ja,
människosläktet själft är ingenting annat än den rika led-
byggnaden af den ena människan, i hvilken vi alla äro
återlösta, i hvilken vi alla lefva — ett personligt lif. Denna
allt enande, allt ordnande sol hade forntiden förlorat ur
sikte; därför är människan, och med henne naturen, sönder-
fallen i sig själf och måste successivt, genom en vandring,
uppenbara hvad hon egentligen är på en gång. Människo-
lifvet, sådant vi här lefva det, är dock ett betydningsfullt
blad af det eviga och blott så vida en flyktig dröm, om
det lösryckes från sin närande stam och sålunda mister sin
lifssaft. Och härmed har jag nu kommit in på den andra
frågan, som synes ligga mill närmare om hjärtat; men med
allt mitt bemödande om korthet, ser jag dock, att bladet icke
räcker till. Det skall då gifva mig ämne för nästa gång.
Men dessförinnan torde jag få vänta mig en aldrig så liten
och lätt reflexion öfver någon af de förra frågorna; ty att
gräla och grubbla kan m:ll Bremer gärna öfverlämna åt
mig och själf med sitt rena, lefvande sinne urskilja och
med lätt hand plocka de rosor, som törnbusken förmår
framdrifva.»
»Nåväl då! Coraggiob» utbrister Fredrika till svar
härpå. »Jag vill våga ett försök att — bryta halsen af mig
i metafysikens afgrund.:
Hon talar då först om det ljus, som gått upp för
henne »i Platos åsikt af denna värld såsom blott en skugga
af den verkliga och hans idé om en preexistens» och
utvecklar till svar på en af Böklins frågor sin egen upp-
fattning af dessa läror. »Människan har varit till i gudomen
men blott såsom frö, såsom aning. På jorden och under
pröfvovandringen här vaknar hon? till medvetande, blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>